petrad

Men åååååååååhhhhhhhhhh!!!!

Vakade kvart i tio idag av att Louise skramlae i köket. Blev livrädd att hon missat sin tenta men det visade sig att hon redan gjort den. Bestämde mig för att inte somna om och gick därför upp för att äta frukost bestående av ananas. Det är det enda jag har. Och hade jag vetat dess hutlösa pris innan jag köpt den hade jag inte ens kunnat äta det

Jag: Åh vad gott med ananas. Vad kostar det?
Caroline: Det brukar väl kosta typ tio kronor
Jag: Jaha, då ska jag också ha det
...
Kassörskan: 74 kronor tack
(På kvittot:
Carte d´or - 40 kr
Tre tomater - 7 kr
Ananas - 27 kr)
Blänger lite snett på Caroline som ler och säger:
"Hihi. Den kostade visst inte tio kronor"

Om en halvtimme ska jag iväg på styrka igen. Är så glad att jag till slut gick på det där styrkepasset jag så många gånger varit inbokad på men aldrig gått. Nu är jag igång!
Efter styrkan, eller klockan 16.00 rättare sagt, blir det frisörbesök. Håret ska tonas men inte klippas (har inte råd med både och, haha). Får se hur det blir. Gissar att jag kommer bli brunhårig =(

Jag har ont i huvudet varenda kväll, speciellt efter träningen. "Drick vatten!" Ja, jag vet, men jag dricker vatten i kopiösa mängder (nej, inte så mycket att det är för mycket)! "Kolla synen". Jag har kollat synen och den kunde inte vara bättre. Jag fattar inte varför det är såhär, känns lite som spänningshuvudvärk eller som om det väntar något gigantiskt åskoväder.  

Åsa: Det kanske är spänningshuvudvärk
Jag: Ja det är det jag tror men jag har haft det varenda dag i drygt en vecka nu!
Åsa: Mamma har haft det varenda dag i drygt två år

Kul. Är det det som är mitt öde? Konstant huvudvärk!

Nu ska jag fortsätta med min bok "Är det någon där?". Marian Keyes kan vara en av tidernas bästa tjejboksförfattare!


Dagar kvar
[10]

Och för övrigt ÄLSKAR jag Harem Scarem och Michael Learns to Rock!!!
Just love it!

Bäst just nu:
Harem Scarem med
Something to say
Rain
Remember
Can´t cry hard enough
och den ständiga favoriten Honestly  

(JA! Jag är frälst i balladerna!)

Stefan har nu underhållit mig i en och en halv timme. Ett samtal om allt mellan himmel och jord, men andemeningen genom hela konversationen var ändå att vi tycker om varandra så mycket, och som han själv sa så känner vi egentligen inte varandra men kan prata om allt ändå. Han är en av mina få så kallade klick-människor och jag är evigt tacksam för att jag faktiskt åkte upp till Hotagen den där gången, och för att jag valde att tro att han skämtade när det första han sa till mig var: "Vad tjock du är" efter en liten incident där trallen brakade samman då jag ställde mig på den, och för att jag tog tillfället i akt att skratta ihop med honom, och för att vi valde att sova ihop; Jag, Natah, Stefan och Larsa - en för jävla skön kvartett i den lilla, lilla rödstugan.
Det får låta hur klyschigt som helst men i ärlighetens namn är Stefan, enligt mig, den mest fantastiska och helt sjukt sköna person (inte bara kille) jag träffat i hela mitt liv. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är som gör honom så speciell men så fort jag tänker på honom mår jag bra. Det är liksom aldrig något krångel, utan det bara är. Jag kan inte förklara det bättre än att det känns sådär norrländskt bra bara =) Haha, det låter helt vrickat men det är så det är! 

Stefan, 
du får mig att må bra, du bekräftar mig på alla sätt jag behöver bekräftas på. Jag är mig själv helt och fullt i din närvaro och alla brister och fel jag så lätt annars finner hos mig själv är som bortblåsta när jag är med dig. Jag älskar känslan av att veta att jag duger, och mer därtill, som jag är. Jag. Petra. Inget påklistrat. Inget falskt. Ingen fasad för att skydda. Inga kommentarer för att bevisa. Inga spydigheter för att hävda mig. Jag inifrån och ut! 
Du får mig att skratta. Du får mig att må bra.

Jag lovar dig Stefan att inga skidor och snören behövs - jag kommer! Den 6e mars klockan 23.00 hoppar jag av bussen. Inget skulle göra mig gladare än om du tar emot mig med ett leende och en kram då. 

Snart Stefan =)   

Sitter och pratar med Stefan i telefon nu. Han tycker att Stockhomare är totalt jävla insnöade.


"Allt söder om Dalälven borde sprängas"


Hahahaha!!!

Jag saknar dig! =(

...om du lever än Johan? (Moff) Hör av dig om du gör det.

Har hela dagen ledig idag ... och vad fan ska jag göra? Har 143 kronor på kontot, inga cigaretter, får inte äta godis (godislöfte) och bör inte gå och köpa det som vanligtvis får ersätta mitt sockerbegär, det vill säga glass med krossad choklad, chips, ballerina, daim-strut, Carte d´or Stracciatella, Ben & Jerrys Chocolate chip cookie, pizza, pressbyråns korv, Coca Cola, Halls halstabletter och så vidare. Hur kunde jag någonsin tro att det skulle löna sig med ett godislöfte?!  
(haha)

Jag har fått mitt första kusinbarn!!! =) I Varberg. Efter en jävlig graviditet på grund av, vad det nu heter - något slags höft-och ledbesvär, ploppade han ut! Han kom i och för sig en månad för tidigt men mår bra ändå.

Fabian - Harald - Tadeusz - Ljung 

Tycka vad man tycka vill om hans namn (personligen älskar jag att han ska heta Harald i andra namn efter farfar) men jag är superglad åt mitt allra första kusinbarn! 

Sov lite middag förut och som tur var ringde Jon och väckte mig så att jag kunde återgå till Fundberg och hans avhandling. EFTER att ha pratat med Jon såklart! =)
Jag blir alltid så glad av att höra hans röst, han har en förmåga att nästan jämt få mig att bli på mitt glada humör igen, om jag nu mot förmodan inte skulle vara jätteglad just då.
 Vi pratade i alla fall om vart vi ska åka i sommar. Det lutar åt Kroatien och vi vill verkligen dit båda två, det enda negativa är att det är stenstränder överallt. Visserligen är inte stranden prio #1 men Jon och jag har målat upp en liten bild över hur vi kommer att ha det och då är 'sandstrand' en av de viktigaste ingredienserna... 
Men men, vi kommer att få det helt fantastiskt vart vi än åker. Som han själv uttryckte det idag:

"Tänk bara vad kul vi kommer ha när vi hoppar i sängen"
[Och då menade han verkligen verbet (att) hoppa]

Nu har jag bara tjugo sidor kvar i "Kom igen, gubbar", för att sedan ta mig in i Beckers värld av avvikelser, och imorgon blir det till att börja skriva. Som tur är har jag sett fram emot att få skriva den här tentan väldigt länge nu så det ska bli skönt att äntligen få börja. Ett av de begrepp jag tänkte välja att skriva om är huruvida identiteter skapas utifrån icke-identiteter. Väldigt intressant i mitt tycke. Det är så mycket man aldrig reflekterar över i livet... Tänk vad mycket man missar att tänka på... Kanske lika bra.

Nä! Nu tar jag mig igenom de där sista sidorna och sen ska jag iväg på träning med Sofie. Har dessutom (för skrivandets skull) bokat in lunchpass resten av veckan. Bra Petra!

Nu när endorfinerna spritter i mig måste jag skriva av mig ordentligt.

Jag är dålig på att blogga. Jag gör det sällan, och när jag väl gör det blir det inte mycket text. Jag ber om ursäkt till mina läsare men de som är trogna vet att det vid unika tillfällen kommer innehållsrikare inlägg. Idag är ett unikt fall. Detta beror på att jag, som sagt, nyss bokade min Östersundsresa. De som känner mig vet hur mycket Östersund glädjer mig. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är men jag gissar på en blandning av en annorlunda mentalitet, sjukt härliga människor, inte minst Micaela, Stefan, Marcus och Larsa, spontanitet av högsta grad - ni vet den där som leder till att absolut vad som helst kan hända. Och inte att förglömma; den underbara norrländskan! Jag älskar att kliva av tåget (fast den här gången bussen) och bara känna den friska luften blandas med kanske den finaste dialekten som pratas i Sverige!
"Är ni full nu?"
Åh! Jag är så glad. Jag säger som Åsa, jag behöver det här! Det känns i hela kroppen.

Det bästa med att åka till Östersund kan jämföras med våren. På sätt och vis gillar jag våren mer än sommaren då man vet att den öppnar upp för det bästa som finns. Pirret som kryper genom hela kroppen, lyckan, och faktiskt väntan, är så underbart. Det är egentligen under våren som jag (man?) är som lyckligast. Detsamma gäller för den här tiden, tiden innan Östersund, när biljetterna är bokade och jag vet att jag snart ska åka. Det är då jag mår som bäst. Sedan hinner man egentligen inte känna så mycket för då går tiden så fort och vips så är man tillbaka i Karlstad igen. "Lev i nuet" my ass. Vem klarar av att göra det? Antingen minns man igår eller så längtar man till imorgon. Idag betyder egentligen ingenting förrän imorgon.
 
Jag kommer fram på torsdag 23.00. Mica åker ner från Rötviken där hon numera bor för att inkvartera mig, men förhoppningsvis mer för att umgås med mig, i lägenheten i stan. Där har hon utlovat vin och jag ser verkligen fram emot hur hon och jag, som inte träffats på ett och ett halvt år, kommer sitta och snacka en massa skit ända in på småtimmarna. Dagen efter blir det troligtvis lunch i stan, för att sedan strosa runt bland butikerna och bara minnas. På kvällen träffar jag nog Stefan och co. Om jag mot förmodan inte hinner med grabbarna på fredag, och om jag inte åker med Micaela på hennes föreläsning och dansuppvisnig hon ska hålla i Norge, blir det garanterat en Petra-Stefan-dag på lördagen, som allra troligast avslutas med fest. Men som sagt, dörrarna står öppna-
Utan förväntningar - inget missnöje.
Jag veeeet! Det är klart att jag har förväntningar och förhoppningar men av tidigare erfarenheter har jag alltid fått ut vad jag velat, och kanske till och med ännu mer, av mina Norrlandsresor. Jag tror inte att denna kommer skilja sig så markant på den fronten.

Stefan - I love you too ;-)

Nu är det bokat!!! =)

Snart ses vi igen mina älskade norrlänningar!