Bye bye darlings
Fredag, 2006-08-18
18.00
"Grillning hos Ohlsson" (hette det)
Ohlsson och Natah står där i backen. Han i vit tröja, hon i svart. Lång och kort. Lika fina som alltid. Båda röker. "Fan vad snabb du är" blir det första som sägs (aningen ironiskt) men jag bara ler. Vi går upp mot bilen, småpratar lite och Natah ser konstig ut. Jag ignorerar det men när hon gör minen igen börjar jag undra. Jag vänder mig mot Ohlsson och där står han med en ögonbindel i handen."Sätt på dig den här och ta inte av den förrän jag säger till!"
Tankarna flyger runt i huvudet; vad ska de göra? Vart ska vi? Kommer de göra bort mig?
Ett känt faktum är att man är mer hämmad utan alkohol i blodet och jag blev nästan arg för att de inte hade tänkt på det? Varför fick jag ingen sprit?
Efter en 30-minuters resa (fortfarande blind) säger Ohlsson: "Okej Petra, nu kommer ditt första uppdrag. Du ska gå in på macken och köpa cigg, med ögonbindeln såklart"
VAR ÄR SPRITEN?!
Motorn stängs av. Dörrar öppnas. Ohlsson leder mig ut. Trottoarkant ner, trottoarkant upp. Gräs. Någon (jag gissar Ohlsson) drar bort min ögonbindel och pang! Champagnekorken flyger, folk skriker och tjoar och skrattar. Jag får en chock. Skulle jag sett detta på film hade jag utan minsta tvekan gråtit, men nu var jag bara chockad. Hann inte ens se vilka som var där innan jag vände mig om för att samla tankarna. Aldrig att jag hade gissat detta. Hade INGEN som helst aning. Trodde ju att det bara skulle vara jag, Natah, Ohlsson och Jocke som skulle grilla och kanske dricka lite vin.
Ansikten känns igen nu. Ohlsson och Natah (mitt bilsällskap), Jon (som borde infunnit sig bakom baren på sitt jobb), Jocke som stod för skjutandet av korken, Emil, min underbara Emil som jag inte träffat på nästan två månader, Bella- världens bästa Bella, Johan som skulle "komma senare, efter jobbet, typ vid elva" och Evelina. Evelina. Vad glad jag blev av att se henne där. Dessutom visade det sig att även hon hade suttit med oss i bilen! Hur f*n kom hon in dit? Jag hörde inte ens när dörren öppnades!
Vilken glädje! Ballonger i träden, dukat bord, två stooora bålskålar, hinkar med nedkylda rusdrycker, tallrikar och glas, en boomblaster som spelade "gamla godingar från vår tid". Och mina vänner. Jag är ett stort fan av överraskningar men det här var över alla förväntningar.
Tobbe dök upp. Han hade vetat om detta i en vecka och trots att vi inte är så bra kompisar sa han att han kom för min skull. Och det betydde mycket. Han är så söt den där Tobbe.
Efter några timmar av ätande, lekar och några skålar hit och dit tog Emil av sig tröjan och plockade fram sina poi-klot. Nu var det dags. För första gången i mitt liv skulle jag få se vad det är han egentligen håller på med. Tändvätska. Tändare. Eld. I mörkret såg det så häftigt ut. Kloten svingades upp och ner, runt runt, över huvudet, bakom ryggen, med en hand. Och fort gick det. Folk som gick förbi stannade till, en tog till och med kort, och sen applåderade vi. Jag, mina vänner och mannen med kameran.
Jag hade en fantastisk kväll och allt tack vare er! Jag älskar er över allt i världen och jag kommer sakna er helt sjukt mycket!
Det här är inget farväl. Bara början på något nytt. Och med er i mitt hjärta har jag redan fått den bästa starten man kan få.
18.00
"Grillning hos Ohlsson" (hette det)
Ohlsson och Natah står där i backen. Han i vit tröja, hon i svart. Lång och kort. Lika fina som alltid. Båda röker. "Fan vad snabb du är" blir det första som sägs (aningen ironiskt) men jag bara ler. Vi går upp mot bilen, småpratar lite och Natah ser konstig ut. Jag ignorerar det men när hon gör minen igen börjar jag undra. Jag vänder mig mot Ohlsson och där står han med en ögonbindel i handen."Sätt på dig den här och ta inte av den förrän jag säger till!"
Tankarna flyger runt i huvudet; vad ska de göra? Vart ska vi? Kommer de göra bort mig?
Ett känt faktum är att man är mer hämmad utan alkohol i blodet och jag blev nästan arg för att de inte hade tänkt på det? Varför fick jag ingen sprit?
Efter en 30-minuters resa (fortfarande blind) säger Ohlsson: "Okej Petra, nu kommer ditt första uppdrag. Du ska gå in på macken och köpa cigg, med ögonbindeln såklart"
VAR ÄR SPRITEN?!
Motorn stängs av. Dörrar öppnas. Ohlsson leder mig ut. Trottoarkant ner, trottoarkant upp. Gräs. Någon (jag gissar Ohlsson) drar bort min ögonbindel och pang! Champagnekorken flyger, folk skriker och tjoar och skrattar. Jag får en chock. Skulle jag sett detta på film hade jag utan minsta tvekan gråtit, men nu var jag bara chockad. Hann inte ens se vilka som var där innan jag vände mig om för att samla tankarna. Aldrig att jag hade gissat detta. Hade INGEN som helst aning. Trodde ju att det bara skulle vara jag, Natah, Ohlsson och Jocke som skulle grilla och kanske dricka lite vin.
Ansikten känns igen nu. Ohlsson och Natah (mitt bilsällskap), Jon (som borde infunnit sig bakom baren på sitt jobb), Jocke som stod för skjutandet av korken, Emil, min underbara Emil som jag inte träffat på nästan två månader, Bella- världens bästa Bella, Johan som skulle "komma senare, efter jobbet, typ vid elva" och Evelina. Evelina. Vad glad jag blev av att se henne där. Dessutom visade det sig att även hon hade suttit med oss i bilen! Hur f*n kom hon in dit? Jag hörde inte ens när dörren öppnades!
Vilken glädje! Ballonger i träden, dukat bord, två stooora bålskålar, hinkar med nedkylda rusdrycker, tallrikar och glas, en boomblaster som spelade "gamla godingar från vår tid". Och mina vänner. Jag är ett stort fan av överraskningar men det här var över alla förväntningar.
Tobbe dök upp. Han hade vetat om detta i en vecka och trots att vi inte är så bra kompisar sa han att han kom för min skull. Och det betydde mycket. Han är så söt den där Tobbe.
Efter några timmar av ätande, lekar och några skålar hit och dit tog Emil av sig tröjan och plockade fram sina poi-klot. Nu var det dags. För första gången i mitt liv skulle jag få se vad det är han egentligen håller på med. Tändvätska. Tändare. Eld. I mörkret såg det så häftigt ut. Kloten svingades upp och ner, runt runt, över huvudet, bakom ryggen, med en hand. Och fort gick det. Folk som gick förbi stannade till, en tog till och med kort, och sen applåderade vi. Jag, mina vänner och mannen med kameran.
Jag hade en fantastisk kväll och allt tack vare er! Jag älskar er över allt i världen och jag kommer sakna er helt sjukt mycket!
Det här är inget farväl. Bara början på något nytt. Och med er i mitt hjärta har jag redan fått den bästa starten man kan få.
Kommentarer
Trackback
