"Jamen det e klart du ska ha körkort!"
07.15. En 45-minuters körning för att "lugna nerverna". Som att de lugnas av att man är skittrött, skitnervös och skitskraj. Och därpå köra bil. Neheej du, man får bara känna på hur dålig man är när man inte tar korsningen EXAKT så och så och när man inte ligger rätt med lika många cm i marginal på varje sida i filen och när man inte tar ut kurvan så mycket som möjligt i rondellen och när vindrutetorkarna borde gå snabbare och när man inte stannar tillräckligt många sekunder med blicken i spegeln (för snubben från vägverket måste ju faktiskt hinna se att man kollar i spegeln) och när man inte släpper upp kopplingen INNAN man ligger i kurvan OCH SÅ VIDARE. När man fått känna på det här ordentligt, ja då är det dags att svänga av till höger och köra direkt till vägverkets kontor. När ska man hinna andas? Där möter man snubben som ska hinna se att man hinner kolla backspegeln INNAN man blinkar och det är dags för en säkerhetskontroll. Vindrutetorkare steg 1, vindrutetorkare steg 2, vindrutetorkare steg 3 och den bakre rutans vindrutetorkare (finns bara steg 1). Lägg i backen, räta upp ratten och kör iväg. Regn. I massor. Korsningen klaras galant. Landsväg. Vänstersväng. Backa runt hörn, i lera. Köra tillbaka. Gårdsgata. Parkera mellan två bilar (Oohh). Köra till Vägverket och parkera där. Lättad men med en nervpirrande känsla full av både förväntan och rädsla väntar man på den sk domen likt ett barn väntar på sina julklappar. "Körning i cirkulationsplats - kryss. Vänstersväng på landsväg - kryss. Parkering - kryss". Ge mig svaret någon gång!! Jamen det e klart du ska ha körkort!"
Glädjen som kom springande till min kropp går inte att beskriva. Helt klart den starkaste känslan i mitt liv hittills. Extra skönt att klara det såhär tre dagar innan jag flyttar, och med tanke på att jag kuggade förra veckan.
Så tack till min körskolelärare Janne ... vars komplimanger inte direkt flödade. Under tidens gång har våra samtal blivit mer och mer spydiga och hetsiga men han har ändå hjälpt mig att nå denna dag.
Och tack också till Markus, "snubben från vv" som lät bli att göra min uppkörning svårare än det redan var. Han fick mig att behålla lugnet och det resulterade i ett körkort!
'The happiest day of my life is today'
(Sen är det ju en annan sak att man inte ens ser mänsklig ut på själva körkortet men det bekymrar jag mig över en annan dag)
