Me, myself and I
Jaha, då ska man börja blogga. En kompis berättade att hon skaffat en blogg och eftersom jag älskar att skriva tänkte jag också testa. Så det är det jag gör nu. Testar. Nu.
...
...
Det känns lite konstigt att blogga. Vad ska man skriva? Vem är intresserad av att läsa om MIG? Jag är ju bara jag. Och vem är det?
Petra, 19 år. Född i Skövde, bodde där i fyra veckor för att sen flytta till Nynäshamn där jag bott i hela mitt liv. Nu, på lördag nästa vecka, flyttar jag. För första gången i mitt liv ska jag lämna allt jag älskar för att starta på nytt, helt ensam. I en stad jag aldrig ens varit i. Där jag inte känner någon.
Jag tror inte att jag riktigt insett att jag faktiskt ska iväg. När jag tänker på det känner jag bara lycka men det är lite skrämmande ... var är rädslan? Var är magpirret av nervositet? Var är tårarna jag i normala fall skulle fälla? De finns inte. Och frågan är när de tänkt infinna sig för jag VET att dem kommer göra det. Men men, jag får ta dagen som den kommer. Det är mycket som händer nu så jag hinner inte planera något. Dessutom har jag (efter många misslyckade försök) förstått att man inte kan planera sitt öde.
När jag vaknade imorse var min första tanke: Hur skulle jag klara mig utan mina killar? Jag har alltid varit en person som har lättare för killar, kan iofs fortfarande inte förstå hur de fungerar men det är enklare att umgås med dem. Inte en massa onödigt tjafs.
Hur som helst, det jag vill säga är att jag inte vore samma tjej utan dem:
Pappa!
Farfar - finns alltid hos mig, även om han kanske inte går på vår jord
Jon
Robban
Stefan
Ohlsson
Johan
Jocke
Emil
Alucard
Basse
Christofer
Jag och Ohlsson - bilden beskriver mig bra,
är alltid pussig och kramig mot mina vänner
:-)
Det är sol ute. Jag sitter här. Det är fel.
