petrad

Någon gång i juli 2003, Stockholm T-central 08⁰⁰

Förväntansfulla, glada och energiska. Väskorna eftersläpandes. Pressbyrån- godis, tidningar och Festis. Kedjeröka 3 cigg och hoppa in på tåget. Kameran i högsta hugg. 7 timmar senare klev vi av tåget i Östersund och så har det fortsatt under dessa år...

 
Denna blogg tillägnas de människor som gör den 7-timmars långa tågresan med Intercity där trånga utrymmen och träsmak i arslet är en bonus och den extra timmen med SJ sträckan Nyh-Centralen så värd att göra


Känslan av att kliva av tåget på perrongen i Östersund och veta att man befinner sig 65 mil hemifrån är helt underbar. Nästan obeskrivlig. Speciellt när man vet vad som väntar - en jättemysig stad med de flesta av de affärer shoppingglada jag och Natah vill ha, spontana fester och framför allt, så sjukt härliga människor! Jag vet att jag talar för både mig och Natah när jag säger att resorna til Östersund är något som förgyller vår vardag så enormt och att vi alltid lyckas producera ett speciellt pirr i magen en sisådär 14 dagar innan avresa.

Micaela är den största orsaken till våra årliga, ibland månatliga, resor norrut. En jättefin vän sen mååånga år tillbaka som (smart nog) lämnade oss för tre år sen. I och med hennes flytt är hon även orsaken till vår expanderade vänskapskrets som ständigt glädjer oss.  

Hotagen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Inte för att jag är tjejen som älskar att övernatta i små toalettlösa stugor befintliga mitt i ingenstans med äckliga kryp i var och varannat hörn, utan för att det var där jag träffade duon med stort D för första gången. Coolare killar har jag aldrig tidigare i mitt liv träffat. Den kvällen, eller natten, eller morgonen, är den bästa kvällen eller natten eller morgonen jag upplevt. Jag har inte skrattat mig till magkramp sådär någon gång förut, och då är ändå mitt liv alltid fyllt av skratt!
Stefan och Larsa- Tack för att ni gör vår tid där uppe så otroligt mycket bättre än den redan är!

Storsjöyran är årets händelse i Östersund och den ser vi till att befinna oss på. Fullt med glada norrlänningar (en del 08:or vågar sig också upp), livemusik (Ledin-sommarfavorit!) och galet mycket festande! I år var Yran grym (trots att mina skor försvann) och jag längtar till nästa års kalas. 



Festerna är där vi får träffa Micas alla vänner och det uppskattas högt. Utan Mica och hennes partaj i Hotagen hade vi aldrig blivit bjudna på (egenlagad?) pastagratäng och gurka i en lägenhet på Frösön en månad senare. En annan omtalad fest är maskeraden i Hackås (inga vidare kommentarer. Ett litet bildkollage är det jag kan bjuda på)   





Östersund med dess invånare är Sveriges aboslut finaste stad och det går inte många dagar utan att jag känner den starka saknad jag så många gånger känt.