petrad

Har någon konstig känsla inom mig. Vet inte vad det är. Jag trivs så himla bra här i Karlstad, har de bästa vännerna och en underbar familj ... men ändå känns det ibland lite tomt. Jag vet inte vad det är som saknas eller om det ens är något som saknas men jag vet att jag inte gillar känslan. Antar att man inte tillåts ha allt så det är väl meningen att jag ska känna såhär. Ibland tror jag att det kanske har att göra med det jag och mina tjejer pratade om i lördags. Har lyckats förtränga det i ganska exakt tre år nu men av någon konstig anledning har det etsat sig fast på näthinnan igen och nu kan jag inte släppa det. Det var verkligen jätteskönt att berätta om det i lördags men jag tror att i och med att jag drog upp det igen har det fastnat och vill inte försvinna. Jag tycker inte om att åka känslomässig berg- och dalbana, har gjort det så många gånger förr och hoppades att det skulle vara slut på det nu. Men när man är som lyckligast händer det alltid något som tar ner en på Jorden igen.
Aja, får väl vänta och se. 'Tiden läker alla sår' heter det ju.

Dagens lyckade
Min brunsås!! Den smakade över alla förväntningar och passade utmärkt till min mat. Bra jobbat Petra!

Back to Moxnes!