petrad

Åhh Emil! Vad skönt att se att du läser och bryr dig! Jag blev varm i hjärtat =) Tack!

Jag vet att jag är så himla smart när det gäller andra men när det väl kommer till mig kan jag inte agera alls. Det här är första gången i mitt liv som jag känner mig svag och feg, och som du själv säger: Du känner mig, du vet att jag inte är den typ av tjej som inte vågar prata. Att prata är ju min grej! Men nu går det bara inte.
Du säger också att jag ska prata med mina vänner, vilket jag försöker (och ärligt talat var föregående inlägg ett sätt för mig att prata med dem, eller i alla fall att få dem att förstå) men det är inte alltid lätt att sätta ord på känslorna när jag inte vet vad det rör sig om själv. Dessutom, du är min vän! Jag behöver prata med dig. Jag vet att jag inte ringt trots att jag sagt att jag skulle, men jag har så himla mycket att göra just nu, tenta och allt. Och nu har du väl åkt tillbaka till Oslo va? Men jag behöver dig, vill prata, vill träffas, vill ha dina kramar!
 
Jag vet att du vet, jag vet vet att du förstår, och det betyder så himla mycket.
Läste på tavlan idag. Blev rörd. Och lite ledsen. Det var så länge sen jag hade känslan av "oss". Jag saknar dig Emil, något så fruktansvärt.
Jag älskar dig!
♥