Malin klappade mitt bröst!
Jag är genuint glad idag. Har dock inte varit den hela dagen, absolut inte! Morgonen började med att jag låg och drog mig i sängen i evigheter. Caroline ...
(som by the way precis har gjort en assnygg tatuering! En korp med texten "Nevermore" från hennes favoritdikt "the Raven" av Edgar Allan Poe)
...tyckte nog inte att det var jättekul. Det enda jag såg fram emot var att helt gå in i Dan Browns beskrivning av symboler och mystik och spänning i da Vinci-koden. Jag kunde dessvärre inte göra detta då jag hade ett åtagande som vän att faktiskt ta mig upp ur sängen och krama Caroline hej då. Efter det fortsatte jag min färd till soffan. Där låg jag tills klockan slog fyra och det var dags för andra adventsfika hos Louise. Där bjöds på glögg, hembakat i form av lussebullar och pepparkakor. Det konstigaste hände under denna trevliga tillställning. Jag lutade mig mot Malin som liksom tog hand om mig (har ju som sagt varit lite nere hela dagen plus att mensvärken var förbi för ett trevligt besök). Malin hade lagt sin arm om mig och helt plötsligt kände jag en öm men ändå bestämd smekning/klappning över mitt vänstra bröst. Smekningen/klappningen varade i endast någon nanosekund men det var ändå tillräckligt länge för att hinna tänka "Vad gör hon?". Det roliga var att hon var lika chockad själv då hon minst sagt överraskades av mitt bröst, inte trodde hon att det var det hon skulle känna när hon var ute efter att klappa min axel. HAHA. Stackars Malin.
Efter fikat väntade jag på Malin, som i vanlig ordning segade sig, utanför Lousie´s portdörr. Anledningen var att säga till om att jag hade besätmt mig för att följa med Malin til pizzerian eftersom hon ville gå dit. När hon äntligen kom ut verkade det som att hon knappt märkte att jag stod där i väntan på h e n n e. Istället började hon gå mot sin port. Då sa jag:
Petra: Malin, jag följer med dig till pizzerian. När ska vi gå?
Malin: Kan inte du gå hem och vila lite?
Återigen - Haha! jag förstod att andemeningen var god och att hon tänkte på min värk, men ändå?! Schysst sagt när jag står där ute i en frusen vinternatt och väntar! ;-)
Vi gick i alla fall till pizzerian och Konsum och Malin glömde att ta med sina pantpåsar för säkert nionde gången. Hon har glömt dem i snart två månader tror jag.
Jag älskar min Malin.
Resterande tid av kvällen har spenderats framför teven där Gossip Girl, Sanningens Ögonblick, ett valprogram (alltså om däggdjuret, inte ett politiskt val), Välkommen till familjen och Scrubs har setts. Nu är det tänkt att jag ska sova. Jag är inte ett dugg trött, bara jättesugen på att skriva. Imorgon börjar en ny kurs; B-uppsatsen!
God natt!
(som by the way precis har gjort en assnygg tatuering! En korp med texten "Nevermore" från hennes favoritdikt "the Raven" av Edgar Allan Poe)
...tyckte nog inte att det var jättekul. Det enda jag såg fram emot var att helt gå in i Dan Browns beskrivning av symboler och mystik och spänning i da Vinci-koden. Jag kunde dessvärre inte göra detta då jag hade ett åtagande som vän att faktiskt ta mig upp ur sängen och krama Caroline hej då. Efter det fortsatte jag min färd till soffan. Där låg jag tills klockan slog fyra och det var dags för andra adventsfika hos Louise. Där bjöds på glögg, hembakat i form av lussebullar och pepparkakor. Det konstigaste hände under denna trevliga tillställning. Jag lutade mig mot Malin som liksom tog hand om mig (har ju som sagt varit lite nere hela dagen plus att mensvärken var förbi för ett trevligt besök). Malin hade lagt sin arm om mig och helt plötsligt kände jag en öm men ändå bestämd smekning/klappning över mitt vänstra bröst. Smekningen/klappningen varade i endast någon nanosekund men det var ändå tillräckligt länge för att hinna tänka "Vad gör hon?". Det roliga var att hon var lika chockad själv då hon minst sagt överraskades av mitt bröst, inte trodde hon att det var det hon skulle känna när hon var ute efter att klappa min axel. HAHA. Stackars Malin.
Efter fikat väntade jag på Malin, som i vanlig ordning segade sig, utanför Lousie´s portdörr. Anledningen var att säga till om att jag hade besätmt mig för att följa med Malin til pizzerian eftersom hon ville gå dit. När hon äntligen kom ut verkade det som att hon knappt märkte att jag stod där i väntan på h e n n e. Istället började hon gå mot sin port. Då sa jag:
Petra: Malin, jag följer med dig till pizzerian. När ska vi gå?
Malin: Kan inte du gå hem och vila lite?
Återigen - Haha! jag förstod att andemeningen var god och att hon tänkte på min värk, men ändå?! Schysst sagt när jag står där ute i en frusen vinternatt och väntar! ;-)
Vi gick i alla fall till pizzerian och Konsum och Malin glömde att ta med sina pantpåsar för säkert nionde gången. Hon har glömt dem i snart två månader tror jag.
Jag älskar min Malin.
Resterande tid av kvällen har spenderats framför teven där Gossip Girl, Sanningens Ögonblick, ett valprogram (alltså om däggdjuret, inte ett politiskt val), Välkommen till familjen och Scrubs har setts. Nu är det tänkt att jag ska sova. Jag är inte ett dugg trött, bara jättesugen på att skriva. Imorgon börjar en ny kurs; B-uppsatsen!
God natt!
Kommentarer
Postat av: Louie
Malin alltså. Och så säger hon att vi är moggisar...My god
Postat av: Caroline
Åhh va fin jag är :) du får härmed mitt godkännande av publicering av bilden :) pusskorv!!!
Trackback
