Samtal med Fnatt
När det var som jobbigast igår (dvs när någon tog ett basebollträ och gick lös på mitt huvud) bestämde jag mig för att ringa min kära syster som alltid får mig att skratta. Hon lyckades även denna gång, trots att hon själv var rätt seg och tråkig
Petra: Bla bla .. säg något kul (underförstått: Jag är ynklig, gör mig glad!)
Catti: Men Petra jag vet inte vad jag ska säga
Petra: Men jooo
Catti: Nämen jaha.. nee
Petra: Jooo..berätta vad ni gör där hemma?
Catti: Jahaa.. pappa duschar, mamma är i köket och jag sitter vid datorn
Petra: ÅÅhhh , min bästa familj!
Catti: Åmeh...!
Petra: Bla bla bla (ännu mer ynklig)
Det ringer på den andra telefonen
Catti: (låter stressad): Petra, jag måste lägga på nu!
Petra: Neeeeeej
Catti: JO! Men hurru jag ringer dig sen...
Tystnad
Asgarv (från den andra änden av linjen)
Det sista som sägs i denna konversation påminner om hur Catti kommit på sig själv med att ljuga
Catti: ... Troligt!!!
Klick.
Basebollträbankarna kom tillbaka.
hahaha :D in your face
nej jag ska bli en bättre telefonpratarsyster.
men du vet att jag ogillar telefoner.
Men du ogillar väl inte mig...?
är du en telefon eller vadå..?
förstår inte parallellen?
HAHAHHA! Fan jag älskar att catti ALLTID dissar dig. Du bara älskar och älskar henne, och hon tycker du är jobbiga storesyster som alltid ska kramas och hålla på med kärleksförklaringar. Ni är underbara för mig.
