Hahaha
Stefan har nu underhållit mig i en och en halv timme. Ett samtal om allt mellan himmel och jord, men andemeningen genom hela konversationen var ändå att vi tycker om varandra så mycket, och som han själv sa så känner vi egentligen inte varandra men kan prata om allt ändå. Han är en av mina få så kallade klick-människor och jag är evigt tacksam för att jag faktiskt åkte upp till Hotagen den där gången, och för att jag valde att tro att han skämtade när det första han sa till mig var: "Vad tjock du är" efter en liten incident där trallen brakade samman då jag ställde mig på den, och för att jag tog tillfället i akt att skratta ihop med honom, och för att vi valde att sova ihop; Jag, Natah, Stefan och Larsa - en för jävla skön kvartett i den lilla, lilla rödstugan.
Det får låta hur klyschigt som helst men i ärlighetens namn är Stefan, enligt mig, den mest fantastiska och helt sjukt sköna person (inte bara kille) jag träffat i hela mitt liv. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är som gör honom så speciell men så fort jag tänker på honom mår jag bra. Det är liksom aldrig något krångel, utan det bara är. Jag kan inte förklara det bättre än att det känns sådär norrländskt bra bara =) Haha, det låter helt vrickat men det är så det är!
Stefan,
du får mig att må bra, du bekräftar mig på alla sätt jag behöver bekräftas på. Jag är mig själv helt och fullt i din närvaro och alla brister och fel jag så lätt annars finner hos mig själv är som bortblåsta när jag är med dig. Jag älskar känslan av att veta att jag duger, och mer därtill, som jag är. Jag. Petra. Inget påklistrat. Inget falskt. Ingen fasad för att skydda. Inga kommentarer för att bevisa. Inga spydigheter för att hävda mig. Jag inifrån och ut!
Du får mig att skratta. Du får mig att må bra.
Jag lovar dig Stefan att inga skidor och snören behövs - jag kommer! Den 6e mars klockan 23.00 hoppar jag av bussen. Inget skulle göra mig gladare än om du tar emot mig med ett leende och en kram då.
Snart Stefan =)
Det får låta hur klyschigt som helst men i ärlighetens namn är Stefan, enligt mig, den mest fantastiska och helt sjukt sköna person (inte bara kille) jag träffat i hela mitt liv. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är som gör honom så speciell men så fort jag tänker på honom mår jag bra. Det är liksom aldrig något krångel, utan det bara är. Jag kan inte förklara det bättre än att det känns sådär norrländskt bra bara =) Haha, det låter helt vrickat men det är så det är!
Stefan,
du får mig att må bra, du bekräftar mig på alla sätt jag behöver bekräftas på. Jag är mig själv helt och fullt i din närvaro och alla brister och fel jag så lätt annars finner hos mig själv är som bortblåsta när jag är med dig. Jag älskar känslan av att veta att jag duger, och mer därtill, som jag är. Jag. Petra. Inget påklistrat. Inget falskt. Ingen fasad för att skydda. Inga kommentarer för att bevisa. Inga spydigheter för att hävda mig. Jag inifrån och ut!
Du får mig att skratta. Du får mig att må bra.
Jag lovar dig Stefan att inga skidor och snören behövs - jag kommer! Den 6e mars klockan 23.00 hoppar jag av bussen. Inget skulle göra mig gladare än om du tar emot mig med ett leende och en kram då.
Snart Stefan =)
Kommentarer
Trackback
