petrad

Nu när endorfinerna spritter i mig måste jag skriva av mig ordentligt.

Jag är dålig på att blogga. Jag gör det sällan, och när jag väl gör det blir det inte mycket text. Jag ber om ursäkt till mina läsare men de som är trogna vet att det vid unika tillfällen kommer innehållsrikare inlägg. Idag är ett unikt fall. Detta beror på att jag, som sagt, nyss bokade min Östersundsresa. De som känner mig vet hur mycket Östersund glädjer mig. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är men jag gissar på en blandning av en annorlunda mentalitet, sjukt härliga människor, inte minst Micaela, Stefan, Marcus och Larsa, spontanitet av högsta grad - ni vet den där som leder till att absolut vad som helst kan hända. Och inte att förglömma; den underbara norrländskan! Jag älskar att kliva av tåget (fast den här gången bussen) och bara känna den friska luften blandas med kanske den finaste dialekten som pratas i Sverige!
"Är ni full nu?"
Åh! Jag är så glad. Jag säger som Åsa, jag behöver det här! Det känns i hela kroppen.

Det bästa med att åka till Östersund kan jämföras med våren. På sätt och vis gillar jag våren mer än sommaren då man vet att den öppnar upp för det bästa som finns. Pirret som kryper genom hela kroppen, lyckan, och faktiskt väntan, är så underbart. Det är egentligen under våren som jag (man?) är som lyckligast. Detsamma gäller för den här tiden, tiden innan Östersund, när biljetterna är bokade och jag vet att jag snart ska åka. Det är då jag mår som bäst. Sedan hinner man egentligen inte känna så mycket för då går tiden så fort och vips så är man tillbaka i Karlstad igen. "Lev i nuet" my ass. Vem klarar av att göra det? Antingen minns man igår eller så längtar man till imorgon. Idag betyder egentligen ingenting förrän imorgon.
 
Jag kommer fram på torsdag 23.00. Mica åker ner från Rötviken där hon numera bor för att inkvartera mig, men förhoppningsvis mer för att umgås med mig, i lägenheten i stan. Där har hon utlovat vin och jag ser verkligen fram emot hur hon och jag, som inte träffats på ett och ett halvt år, kommer sitta och snacka en massa skit ända in på småtimmarna. Dagen efter blir det troligtvis lunch i stan, för att sedan strosa runt bland butikerna och bara minnas. På kvällen träffar jag nog Stefan och co. Om jag mot förmodan inte hinner med grabbarna på fredag, och om jag inte åker med Micaela på hennes föreläsning och dansuppvisnig hon ska hålla i Norge, blir det garanterat en Petra-Stefan-dag på lördagen, som allra troligast avslutas med fest. Men som sagt, dörrarna står öppna-
Utan förväntningar - inget missnöje.
Jag veeeet! Det är klart att jag har förväntningar och förhoppningar men av tidigare erfarenheter har jag alltid fått ut vad jag velat, och kanske till och med ännu mer, av mina Norrlandsresor. Jag tror inte att denna kommer skilja sig så markant på den fronten.

Stefan - I love you too ;-)