petrad

Jag känner en tjej, en kvinna, en lite vad man vill. Det är nästan det som kännetecknar henne; Vad man vill. Hon kan allt. Hon gör allt. Hon klarar allt. Isabelle heter hon.

Jag skriver detta för att jag vill hylla henne, jag vill att hon ska veta vad hon betyder för andra människor och jag vill berätta hur stolt jag är. Men det är svårt ... som alltid. Det svenska språket erbjuder inte tillräckligt många adjektiv som förklarar hur jag känner för Bella, men om man tänker sig att man får skapa sin egen människa, sin egen vän, och tillsätta alla fina egenskaper, så har hon dem redan. Hon är som min fantasivän i verklighet.

Bella,
jag älskar dig och har gjort det sen dag ett. Den kvällen när ni hade avskedsfest för mig sa du att du önskade att det skulle bli du och jag igen, men Bella vet du, det har varit du och jag hela tiden! Även om det inte tar sig uttryck på samma sätt som för några år sedan så har det alltid varit (sen den dag min farfar dog och du tog hand om mig), och kommer alltid att vara, du och jag. Petri Kräfta och Bella Blomkål. Det känns, i mitt hjärta.
Du representerar så mycket kraft och så mycket vilja. Så mycket självdistans och säkerhet. Ansvar och glädje. Lycka!
Du är finast i hela världen Isabelle.
Alltid.