Årets kund
Åh vad glad jag är nu! And this is why;
Blev delegerad terminalarbete av Maggan, det vill säga lägga ut miljontals broschyrer på polska, svenska, engelska, tyska och jag vet inte vad i hyllorna på terminalen. Efter avklarad uppgift gick jag tillbaka till kontoret men stoppades hastigt av en man vid kassorna.
Han: Du ser ut att jobba här?!
Jag: Stämmer bra det
Han: När öppnar ni? Jag har en nummerlapp här...
Jag: Vi öppnar kl elva, om en halvtimme
Han: Ookeej ... men du, skulle jag bara kunna få säga en sak? Är det inte lite dumt att jag måste vara här klockan elva när båten går 18? Det är ju flera timmar och jag det finns ju inget att göra
Jag: Men du måste ju inte vara här såhär tidigt
Han: ???
Jag: Det räcker med någon timme innan, typ vid 4-5
Han: Ahaa ... jag trodde man skulle vara här när ni öppnar kassorna, för sist jag skulle åka hann jag knappt med färjan
Jag: Ja men det beror ju på hur många resenärer vi har. Såhär vid påsk, eller jul eller under sommaren är det bra att vara ute i god tid fast riktigt såhär tidigt behövs nog inte
Han (ler lite pilimariskt): Du tror inte att jag skulle kunna betala nu...?
Jag: (ler lite pilimariskt men gruvsamt, mitt nya favoritord, tillbaka): Vänta lite
Jag går in på kontoret, frågar Carina om hon kan sälja eftersom jag inte har någon kassa idag, men Carina svarar att det blir jobbigt för henne att förklara för de andra kunderna som sitter och väntar varför hon endast säljer en biljett. Då kommer jag på den briljanta idén att sälja den i smyg. Carina godkänner. Jag går tillbaka till Mannen.
Jag (ler vanligt): Jag kan sälja din biljett i smyg
Han (ler ännu bredare och börjar ytterst diskret fiffla med jackfickan): Gud vad snällt!! Tack så jättemycket! Här är pengar, reservation och pass
Jag (tar emot pengarna, passet och reservationen): Kommer strax
Går in till Carinas dator. Säljer. Upptäcker att bränsleavgiften inte är betald. Går tillbaka
Jag: Du, det saknas 161 kronor för bränsleavgiften
Han: Okej, här .. ta vad du vill. (Han ger mig 170 kr) Behåll växeln!
Jag går tillbaka. Checkar in. Tar 9 kronor. Går ut till Mannen
Jag: Här har du biljett, pass och växel
Han: Du är en riktig stjärna. Tack så jättemycket! Nu kan jag åka och handla kläder och sånt.
Han räcker fram sin hand för att skaka min och böjer sig sedan fram för att ge mig en kram!
För att första min glädje över detta möte är det av yttersta vikt att understryka hur otroligt glad han var! Jag älskar att göra andra människor glada, och den här mannen var verkligen genuint glad! Det kändes så bra i kroppen att överlämna honom den betalda biljetten och låta honom undkomma all jobbig väntetid på terminalen.
That´s my story.
Förresten, vi kommer att ses igen. Han och jag. I bilcheck-in ikväll =)
Om det råder tvivel hos någon; Jag är inte intresserad av Mannen. Jag är lycklig över att det fortfarande finns så trevliga människor.
