petrad

Sitter sista kvällen här i Östersund nu. Har precis kommit hem från en taco- och filmkväll hos Viktor. Jag, Mica, Choffe och Viktor tillbringade eftermiddagen ihop, bakis och trötta. Efter tre dagars supande kan man väl inte vänta sig så mycket annat...?
Jag känner ånger nu. Jag vill inte åka hem igen. Eller egentligen har jag en del jag faktiskt vill hem till, (och såklart en del jag inte vill men måste hem till) men jag önskar att jag kunde vara här uppe oftare. Den här helgen har varit alldeles underbar! Synd bara att jag missade chansen att dokumentera den i bild då jag klantigt glömde kameraladdaren i Karlstad. Tur att minnen är eviga. 

Helgen började egentligen redan i onsdags kväll då jag sov borta (=bra) och väntade på att få resa iväg (=bra), så när torsdagmorgonens solstrålar sken in i rummet och väckte mig (egentligen var det ljudet från väckarklockan som orsakde det) pirrade det till i kroppen av välbehag. Jag gick hem, tog en dusch, sa hej då till Louise och begav mig. Bussen som skulle ta mig ned på stan avgick 09.41. Bussen som tog mig till Östersund anlände till bussterminalen 13 timmar och 19 minuter senare. Äntligen!  
Den kalla kvällsluften grep tag i mina kinder och genom mina andetag kändes den renare på något sätt. Hade en timme innan mottagit ett sms från Stefan där han förvarnade om att "det är inte midsommarväder direkt". Det hade han självklart rätt i men jag hade nog förväntat mig en mer genomträngande kyla än det faktiskt var. 
MIcaela kom och hämtade mig och kramen vi utbytte kändes så otroligt härlig. Att få se hennes vackra ansikte och känna hennes FANTASTISKA hår mot mina kinder igen, efter så lång tid, gjorde att jag visste att helgen skulle bli oförglömlig. Vilket den blev ...
Jag och Micaela drack två flaskor rödvin, käkade ost och kex och pratade och pratade och pratade. Klockan två gick vi och la oss. Kanske ska passa på att nämna att det även var här jag fick det smeknamn som kom att följa mig hela helgen - "Tjockis". Marita (Micas mamma) slängde nämligen ur sig under de sekunder vi kramades hej Efter att ha krypit ned under täcket, med det sköna ruset från alkoholen fortfarande kännbart i kroppen, somnade jag lyckligare än jag gjort på länge. "Imorgon får jag träffa honom". 

Fredag
Vaknade relativt tidigt, runt tio-tiden skulle jag tro. Mica var bakis och jag var glad. Vi utförde alla morgonbestyr för att sedan bege oss ned på stan. Meningen var att inhandla alkohol inför kvällen men jag råkade även köpa en kjol, en skjorta och en skjortklänning. Ekonomin var ej upplagd för det, men kroppen log i de nya kläderna. Som parentes kan nämnas att Mica köpte tre par skor för 309 kronor. Duktigt jobbat måste jag säga.
När vi kom hem tränade vi (!!!). Micaela instruerar i aerobics så hon körde ett pass med mig. Skönt att få svettas lite. Strax därpå plingade det på dörren. Jag öppnade och när jag såg vem det var spred sig leendet genom hela själen och ut i varje muskel i kroppen. Jag tror att en nanosekund beskriver tiden denna process tog innan jag bokstavligen flög in i hans famn. Min fina, underbara, fantastiska Stefan!!! 
Middag, kläder, smink, hår, cider och så vidare. Festen var igång! Tillbringade en hel del tid i köket med Mita, Örjan och Gösta där vi shottade apple source och snackade sex och kärringar i störst allmänhet. Thailändskor, tuppruskor, jettran, historier bland annat : "Vad är det för likhet mellan en kvinna som inte missar bussen och en fembarnsmamma? Slapp springa". Gösta (gamgubbe på 55 år) pratade gott om vårt utseende, däribland våra fina bröst, och även bröst man kan slänga upp på ryggen och peta på.

Choffe och jag tog en promenad där han berättade en sak. Du är underbar Christoffer.
Tog bussen in till stan, träffade Stefan vid busshållsplatsen och gick in på O´learys där jag, Stefan och Mica satt i en halvtimme. Efter det gick vi till G3, dansade, satt i Klamydiarummet och vid ett-tiden lämnade jag och Stefan stället för att käka på Subway. Quality time ala Petra och Stefan är vad jag skulle kalla tiden mellan fredag kl 22 och lördag kring midnatt (det var väl ungefär där han däckade). Efter Subway begav vi oss till The Rock där Stefan bjöd på cider. Starka irritationer utbröt då en kille konstant vände sig om för att stirra på mig, stirra som i att glo! Och han stirrade på hela mig. Till slut frågade jag om han ville något och då var det som att stirrandet aldrig existerat och endast ilska funnits. Han blev skitsur och gnällde tillbaka, som vilken barnrumpa som helst. Stefan blev nog lite frustrerad så han liksom sköt ut sin stol så att han nästan armbågade Mr Glo vars flickvän då blängde på mig och sa något i stil "Vad är problemet?". "Ja du kan ju fråga din kille eller vad han är för det är han som sitter och glor på mig". Då fnös hon. Haha.
Den lilla stunden jag och Stefan hade på the Rock (med undantag för blängsylteincidenten) var ganska speciell. Kan inte riktigt sätta ord på det men en anledning kan ju vara att Stefan inte var så full som han i normala fall är, nu gick det liksom att prata med honom medan man kollade in i hans icke skelande ögon. Genuin lycka skulle kunna beskriva tillfället. När stället stängde följde jag med Stefan hem då vi fick tag på en taxi efter ett marathonlopp ungefär (inte mellan mig och Stefan utan mellan Stefan och en annan snubbe som också var intresserad av taxibilen. Människornas djuriska tävlingsinstinkt-marathon. Typ). Stefan bor i en lägenhet. Lägenheten är 17 kvadratmeter stor. Lägenheten är ej stor. Vi spelade TV-spel, lyssnade på musik, Stefan berättade något och där någonstans måste jag ha somnat. 

Lördag
Vaknar 08.45. Väcker Stefan. Stefan klagar över huvudvärk. Stefan klagar över den värsta huvudvärk han någonsin haft. Stefan vill dö. Klockan 08.50 tar Stefan en snus. Därefter öppnar Stefan en öl och strax därpå röker Stefan en cigarett. Sedan är han igång igen. Jag måste fixa Stefans hår (han insisterade!) för att han sedan ska inse hur dålig jag är och fixa om det själv. Principfast som jag är bröt jag en då jag lät Stefan köra ned mig på stan. Vi åt pizza. Stefan, jag citerar "Sket sönder mitt anus till köttslamsor" och "vågar inte fisa eftersom mitt anus är sönderskitet". Jag skrattade så jag grät. 
Micaela och Piere kom och hämtade oss så att vi tillsammans kunde åka ut till Lillänge och gå på systemet. Väl klara åkte vi hem till Mica igen och Stefan följde med. Sparrock och Steve började dricka omgående där omgående betyder så fort de kommit ut från systemet. Bildligt och bokstavligt talat. Äppelkake-med vaniljsås-vin stod på listan över kvällens exklusiviteter. Inte enligt mig.
Mica gjorde en älgköttsgryta som smakade underbart! Jag satt bredvid Stefan som i vanlig ordning efter avslutad måltid lutar sig bakåt, lägger armen om mig, lägger mig mot sitt bröst, klappar mig över kinden och säger att jag är så fin. Det är nästan där jag trivs som bäst, i Stefans famn. Trots att min finne (tyvärr) inte lös med sin frånvaro och trots att jag då tydligen "lagt på mig ett par kilo", som för övrigt Örjan påpekade en sisådär tiotalet gånger om dagen (Örjan har en stor ölmage), berättade Stefan för mig flertalet gånger om hur fantastisk jag är. Stefan är nog den enda som kan ta på min finne, flina lite, och ändå få mig att tro att jag är helt felfri.
Vännerna strömmade in och ljudet från lyckliga skratt överröstade allt annat. Jag trivs här! Jag mår som bäst här!        
Till slut drog Stefan med mig ut för att gå vidare till en fest hos Marcus, så vi gick före alla andra. Marcus bor jättefint och det kändes bra att få se honom igen, även om inget blev som jag trott. Och då menar jag inget! Hos Marcus lyckades jag åstadkomma följande:
hälsa på samma kille två gånger (denna kille hade jag träffat både dagen innan samt några timmar innan Marcus),
dansa otroligt osexigt (mica och Choffe demonstrerade nämligen dansen idag) med arlset utputandes i någon slags rid-ställnings-dans PÅ Micaelas pojkvän Piere,
sitta på badrumsgolvet med fingrarna i halsen utan att få upp något med undantag för en kopiös mängd saliv (Choffe berättade idag att det låg piss lite överallt på badrumsgolvet),
ramla baklänges in i badrummet då jag lutade mig mot den ostängda dörren (Borde jag inte ha ont någonstans?),
bryta av min ringfingernagel längre ner än man bör, det vill säga så långt ner att om jag nuddar minsta grej med toppen på ringfingret skriker jag. Det gör nästan ont att nudda luft.
Och sist men inte minst hann jag även däcka. I Marcus säng. Iklädd min korta kjol (som Choffe påstår satt någonstans vid brösten men detta väljer jag att inte tro på). Viktor försökte, utan framgång, att väcka mig under dryga halvtimmen tills Mica fick nog och sa "Akta på dig, jag kan det här!" På två röda (snarare tolv minuter) var jag uppe, påklädd och inputtad i bilen. Hem. Fyllekäk bestående av rester från älgköttgrytan, hembakad pizza och Pieres tunnbrödrulle med ost och kaviar. Jag tycker inte ens om kaviar. Tänk var att jag skulle sova men icke då jag fick ett telefonsamtal från Malin vilket ledde till lång konversation med Micaela och Piere (Piere satt mest och nickade medhållande i det Mica sa). 
[[[Malin: Jag vill att du ska veta att det inte är mycket du kan göra som får mig att ändra uppfattning om dig. Jag vet vem du är, jag vet hur du tänker i det mesta, och jag vet att man gör misstag, så även en annars så perfekt människa som du. Och jag älskar dig.]]]

Söndag
Vaknade med en baksmälla som kan beskrivas i termer av kallsvettningar, huvudbankande och illamående. Baksmällan gick för...tja, en sisådär tre timmar sen. Åt en macka som Mica och Sparrock fann mycket lustig. Jag hade på en del majonäs. Och andra grejer. Ganska många grejer. Typ mimosasallad. (Mimosasallad är inte gott). Låg i soffan. Hade världens mysstund med Rambo, Micas tigerkatt som är utvecklingsstörd. Vid tvåtiden åkte jag och Micaela iväg till Blå Center för att möta upp Viktor och inhandla mat. Var tvungen att säga hej då till Sparrock innan eftersom han i skrivande stund sitter på tåget till Boden. Lite sorgligt faktiskt. 
Viktor bor jättefint och har en bra känsla för inredning. Jag skulle utan tvekan kunna bo där. Undrar om Viktor vill det ... ? 
Choffe kom och gjorde oss sällskap och efter maten la jag och Choffe oss i sängen och kramades. Viktor satte på filmen Kingdom of Heaven och jag somnade liggandes bakom Choffe med min tunga andedräkt av rök, vitlök och bakfylla i hans nacke. Härligt. 

Nu sitter jag alltså här hos Mica igen. Lite dämpad stämning. Hon ligger bredvid i soffan och kollar på tv. Vi har packat tillsammans då hon efter att ha skjutsat mig till bussen imorgon bitti åker hem till Rötviken.
Jag är överlycklig för den här helgen i Östersund med alla fina människor och vänner. Jag har bestämt mig att det absolut inte ska lika lång tid innan nästa återbesök.

Jag älskar er och tack för allt!!!