petrad

Idag ska jag åka tillbaka till Karlstad, som vanligt med blandade känslor. Det är alltid så skönt här hemma, trygghet, värme, mat (!), ni vet allt det där. Nu när jag ska hem smyger sig rädslan på, rädslan för ensamheten (när Louise inte är hemma), för kylan (vi har alltid balkongdörren öppen) för hur det ska gå med min mat (sist tvingades jag slänga 1,6 kg köttfärs. Gången innan det hade en liten småfågel pickat upp förpackningen och mumsat i sig). Ni hör att det är med rätta som jag är lite nervös.

Jag har i alla fall haft en helt underbar påsk, dock inte med mina vänner utan i vanlig ordning har jag tillbringat all möjlig tid med min familj. Jag tror att den helt enkelt är som bäst nu. På tal om familj kan jag berätta om vilket särdrag jag och min syster innehar. Vi är båda sjukt duktiga på att flirta, alltså själva gesten eller minen man utför vid en flirtning, det vill säga "Blinkningen". Kolla själva