Cannelloni = skitsvårt!
Jag och Camilla och Louise skulle äta finmiddag igår. På menyn stod ost, -spenat, -och nötfylld cannelloni, fläskfilé i en skysås samt limestekta grönsaker bestående av minimanjs, morötter och paprika. Till detta skulle serveras rödvin.
Tanken var att det skulle låta gott, se gott ut samt smaka gott. Vi kunde snabbt konstatera att det inte såg gott ut. Jag och Camilla tryckte och petade och smetade in den där jäkla osten i de där jäkla pastarullarna som bara klibbade ihop. Det slutade med att jag hade lika mycket ost på kläderna som det fanns i cannellonisarna. Louise gav sig på såsen. Tre gånger. Sedan gan hon upp. Det slutade med att det inte blev någon sås. När klockan slog 21.30 var det äntligen dags att äta. Vi drack vatten. Och mådde illa efter all ost. Jag ville inte ens ha mitt godis till filmen efteråt.
Men som man säger; Den som inte provar cannelloni kan lika gärna gå och hoppa!
Tanken var att det skulle låta gott, se gott ut samt smaka gott. Vi kunde snabbt konstatera att det inte såg gott ut. Jag och Camilla tryckte och petade och smetade in den där jäkla osten i de där jäkla pastarullarna som bara klibbade ihop. Det slutade med att jag hade lika mycket ost på kläderna som det fanns i cannellonisarna. Louise gav sig på såsen. Tre gånger. Sedan gan hon upp. Det slutade med att det inte blev någon sås. När klockan slog 21.30 var det äntligen dags att äta. Vi drack vatten. Och mådde illa efter all ost. Jag ville inte ens ha mitt godis till filmen efteråt.
Men som man säger; Den som inte provar cannelloni kan lika gärna gå och hoppa!
Kommentarer
Trackback
