Skön vändning
Dagen "Världens-tråkigaste-dag" (det vill säga idag) kanske inte blir så illa ändå, dock började det inte speciellt bra. Vaknade runt tio-tiden, ont i magen. Gick upp och öppnade dörren till köket. Där satt Louise.
-Ska du vara hemma idag? (detta sades med antydan till hopp om ett ja-svar)
-Nej, föreläsning
- Hopp, sa jag och gick och la mig igen
Jag hade på känn att dagen skulle bli en så kallad tråk-dag, det vill säga en sådan dag då man inte har något att göra. Anledningen till att jag hade det på känn var för att jag visste att jag inte hade något att göra.
Efter att inte kunna somna om gick jag upp för att lägga mig i soffan. Jag tyckte att det kändes som en bättre plats att ha ont i magen på. Så där låg jag. I soffan. Med värk. Kul, tänkte jag för mig själv. DÅ plötsligt, ringde det på telefonen. Displayen förtäljde att det var Åsa som ville något
- Hallå, svarade jag och svor lite åt min misslyckade ansträngning att komma på ett originellt svar
- Hej, sa Åsa
- Hej, hur ere?
- Jorå, allt är bra förutom att jag ser ut som en rysk hora i håret
Åsa knackade sedan på dörren och visade upp sin miserabla 1200-kronors frisyr. Jag tyckte dock att de gula skiftningarna var fina.
Åsa och jag gick till affären och köpte godis. Inte för att vi var speciellt sugna utan mest för att ha något att göra. Sedan gick Åsa hem och tofflade.
Dagen fortsatte i liknande mönster. Inget hände. DÅ plötsligt ringde Åsa och sa att vi ska åka till Arvika imorgon! Så det jag för tillfället sysselsätter mig med är att försöka tvinga med Niklas. Ingen Niklas - inget Arvika. Det har alltid varit, och kommer att förbli, mitt motto. Föhoppningsvis kan han skrapa ihop lite pengar och följa med och i sådana fall kommer vi att ha svinkul!
Men som sagt. Tillståndet fram till det slutgiltiga svaret är nervöst... den som lever får se.
