petrad

Patrik lämnade mig (=åkte hem) tidigare idag så kvällen har bestått av filmtittande a´la sådana filmer Patrik helst inte vill se = värsta sortens tjej- och kärleksfilmer.
Jag började med Sex and the city. Eftersom det nu var min andra gång att se den och eftersom jag denna gång inte behövde tänka på hur Patrik hade det (vi såg den på bio), kunde jag slappna av och verkligen gå in i filmen. Vad händer då? Jag gråter. Så den filmen innehöll en hel del gråtande lite till och från under hela visningen. Mycket bra film måste jag även säga!

Efter sex and the city slappnade jag av med Parlamentet. Inte så bra idag, trots att Björn var med.

Sedan bestämde jag mig för att avsluta med en film jag rekommenderades att se för cirka två år sedan men som jag alltså inte sett förrän idag. Det var Nathalie som sa att jag skulle älska den och tänk så rätt hon hade. Filmen heter "the notebook" och jag har aldrig i mitt liv sett en film i den genren som var så fantastiskt gripande och underbar! En antydan till tårar kom någonstans i mitten av filmen men annars klarade jag mig rätt bra. Tills slutet. Jag grät som ett barn! Jag snyftar till och med nu, 18 minuter senare (jag vet eftersom jag ringde Malin precis då och det var för 18 minuter sedan).
De som känner mig vet att jag har lätt till tårar när det gäller tv, men ingen skulle kunna se mig idag och tänka: "Jaha, hon har sett en bra film". Troligare är att tänka "någon närstående måste ha gått bort". Jag har inte gråtit på det sättet sedan incidenten som gjorde att jag satt och grät på toan i min och Louise´s lägenhet, pratandes med mamma i telefon, för cirka ett och ett halvt år sedan. Det jag försöker säga är kort och gott att "the notebook" är den bästa kärleksfilmen genom tiderna! Den slår till och med "love actually".
Se den!
Och tack Natah för tipset!
.