petrad

Igår återförenades familjen Gohs, det vill säga min släkt på mammas sida. Jag kan inte nog påpeka hur mycket min släkt betyder för mig, hur roligt vi har varje gång vi ses och hur mycket vi tycker om varandra!

Samlingsplatsen för gårdagens firande av både mamma, mormor och morfar var Cedergrenska Tornet där en maffig buffé intogs. "Förrättsbordet" var nog allas favorit där allt från Caesarsallader och ägghalvor till pastarätter och skagenröror fanns. Vi åt så att vi storknade, vilket i och för sig är vanligt förekommande under våra träffar. Kärleken är vad som för oss samman men maten kommer inte långt därefter på listan.
Extra roligt var att vi ALLA kunde ses; jag från Karlstad, Mille från Malmö, Nicklas från sitt jobb, Johan från sin kurs ... alla var där!

Ögonen tårades (såklart) då mormor reste sig upp för att tacka oss för att vi kom och samtidigt poängtera att vi, familjen - hennes döttrar med män och barn, är det viktigaste hon och morfar har. Hon bad oss att hålla kvar vid det, vid våra släktträffar och de starka band vi tillsammans knutit. Jag satt i Cattis knä och tittade på alla som satt tysta runt det stora bordet i 'dessertsalen'. Sen tog jag Cattis hand och fällde en tår. Catti muttrade något i stil med "meh Petra... suck..fjant" Jag vet inte om hon sa det sistnämnda men jag vet att hon tänkte det. Å andra sidan är hon vid det här laget van. Mamma, pappa och jag är familjens 'crybabies'. Catti är den hårda.

I vilket fall vill jag återigen säga, till min kära släkt, att ni är bäst!!!