petrad

Igår på jobbet kände jag något i magen. Något jag känt tidigare. Äntligen kom mensen - en vecka och en dag försenad. När den väl bestämt sig för att dyka upp tyckte den även att den skulle göra det ordentligt. Tågresan mellan Nynäshamn och Hökarängen är en resa jag inte önskar någon (kanske min värsta fiende men ingen annan). Jag trodde flertalet gånger att jag skulle kräkas och en gång var det riktigt nära då jag fick en kväljning som jag i sista sekund lyckades dämpa. Svimfärdig, blek, frusen växlande svettig lyckades jag till slut komma hem till Patrik. Då var det bara till att ligga och sprattla i sängen i en timme tills kramperna började avta. Cirka 4-5 timmar efter den kom kunde jag gå normalt igen. Så skönt!

Patrik kom hem vid halvsjutiden och hade köpte tamponger (precis de jag ville ha) och en Daimstrut. Sedan lagade han mat. Min pojkvän är den bästa!