petrad

Jag skulle inte ha ropat hej.
Det gick åt helvete (igen) efter det.
Då ringde Catti och sa att jag borde läsa bloggen om Madde och hennes cancer (http://www.jagefrisk.blogg.se/). Jag gjorde det och det slutade med att jag en timme senare knappt såg något på grund av mina svullna, rödgråtna ögon. Usch vad hemskt. Den sista droppen (ni vet den som kommer och sen har man inga fler tårar att gråta utan bara stönar konstiga ljud och nästan hulkar) var när jag läste Maddes mammas blogg där hon skrev:
"Min lilla sångfågel har somnat in. Söndag natt efter en kamp att få stanna kvar bad vi Madde att flyga till ljuset"
...