Det går alltid att se på två sätt

Jag är varm hela tiden. Varm och har ont. Dessutom tror jag att jag har feber. Jag svettas som en gris.
Jag har problem. Jag behöver sjukvård men verkar inte få någon eftersom "det är för närvarande fullt i våra telefonköer, var god försök igen senare", vilket jag gjorde, tretton gånger varpå det sista samtalet besvarades med "Våra telefontider är 8.15-9.45. SUCK.

Jag är deprimerad. Ledsen och sjukt nära till tårar eftersom jag måste lämna det här om en månad. Det förstör mig.

Jag har långt kvar på uppsatsen, och vi har bara tre veckor på oss.

Mina pengar är slut och då har jag inte ens betalat min skuld på 500 kronor för ett ej utfört låsbyte som MÅSTE betalas.

Jag saknar min familj.



Jag är frisk i övrigt, har aldrig haft några vanliga eller ovanliga "större" sjukdomar, varken varit magsjuk eller haft cancer. Min kropp funkar (ungefär) som den ska och jag är nöjd med hur jag ser ut och hur jag lever. Med all säkerhet kommer jag att få en tid på sjukhuset så småningom.

Jag är så sjukt lycklig! Lycklig över de tre bästa åren någonsin och lyckligast över att jag har en hel månad kvar i mitt underbara Karlstad med mina underbara vänner och min underbara lägenhet och det underbara universitetet! Om jag tänker efter har jag aldrig mått bättre.

Jag kommer mest troligt få gå upp för opponering och pengar är en värdslig sak.

Jag har en familj att sakna.

Kommentarer
Postat av: natah

Du kan ju alltid bo kvar och jobba där :)

2009-04-29 @ 21:52:05
Postat av: Ma

Hur är det med dig gullungen? Ringer dig!

2009-04-30 @ 13:37:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0