petrad

Jag har läst igenom hela din blogg nu, från första till sista inlägg. Några gånger fick jag den där sorgsna, lite jobbiga känslan - då du inte mådde bra. Andra gånger blev jag varm, glad, nästan pirrig. Kände lycka. Lycka över att ha fått lära känna dig, att veta att du är min vän, att jag delat så mycket med dig. Mest lycklig är jag över att du tagit dig tid att lära känna mig, inte på ytan utan ordentligt!

Du har gett mig tillbaka det jag försöker ge andra, bekräftelse.
Detta hittade jag i ett av dina inlägg:

Petra är rolig. Vi ska ses om cirka tjugo minuter och tillbringa hela dagen i varandras sällskap. Nu ringde hon för att bara snacka lite. Hon är lite knasig. Men jag gillart skarpt! Igår skrev hon till en som hon inte känner, bara vet lite halvt vem det är. Hade jag aldrig vågat, men hon fixar sånt. Petra fixar allt! Världens mest spontana tös är hon tror jag, med  reservation för eventuella överdrifter. Jeg er glad i deg Petra! ;)

Jag saknar dig så väldigt mycket! Jag saknar oss! Jag saknar den underbara tiden vi hade ihop!

Jag älskar dig Åsa, och tack!


Du vet väl om om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du