Snälla arbetskamrater
Jag sminkar mig inte på jobbet. Jag sminkar mig inte, rakar inte benen och tvättar knappt håret. Detta för att jag varken hinner eller orkar bry mig om hur jag ser ut. På jobbet alltså. (Det ska dock påpekas att jag inte är en slusk, bara naturlig). I fredags skulle jag som bekant ut efter jobbet och hade därför tagit på mig mascara, lite puder, hade håret både nyblonderat och utsläppt. Alina, min kära arbetskollega, nästan häpnar över att se mig så fin. Hon uttrycker flertalet gånger hur snygg jag är.
Dagens utseende är en annan historia.
Jag anländer till jobbet 08.50. Alina sitter inne på kontoret. Hon tittar på mig och ser nästan sur ut ut. Jag frågar:
"Är det något?"
Alina ser nu besviken ut och säger:
"I fredags såg du ut som värsta artisten, eller nej, artister behöver inte vara snygga, du såg ut som värsta skådespelerskan!! Så himla snygg. Och nu *Alina låter modfälld*... ja det är stor skillnad i alla fall"
Hon avslutar det hela med att säga, eller nej, uppmana:
"Du borde se ut som i fredags oftare!"
