petrad

Varje gång jag pratar med Emil tas jag tillbaka till "vår tid" - tiden då vi gjorde allt tillsammans, tiden då det inte gick en dag utan att vi pratade i telefon, tiden då vi dansade som galningar på bardisken till "Hips don´t lie". Den underbara tiden. Trio-tiden; Jon, Petra, Emil. Vi.
Än idag blir jag lycklig bara av att höra Emils röst. Han säger alltid så snälla saker, får mig alltid att skratta och tillsammans minns vi tillbaka och går igenom allt, igen, och igen, och igen, och aldrig tröttnar vi. Det finns några speciella tillfällen och minnen vi gärna diskuterar, det kan vara till exempel när vi geggade in varandra i lera, eller när Emil och Jon ständigt roade sig åt min "dansteknik" (upp med armarna och svettas), eller första gången vi träffades och Emil drog mig i pulka hela vägen från Gröndal till Sandhamn. Underbara, härliga, älskade tider!

Åh! Jag kan inte sluta tänka på honom nu, hela min kropp är fylld av lycka, och detta bara på grund av ett telefonsamtal!

   
 
Ni som känner mig vet att jag och Emil inte alltid har haft det bra, det fanns ju som sagt en tid då vi inte ens pratade med varandra. En kväll hemma hos Robban och Gustav bröt jag ihop på badrumsgolvet. Malin fanns där för att trösta mig men jag kände mig aldrig bättre. Jag tror att det var den kvällen jag faktiskt på riktigt insåg att jag inte längre hade Emil, att min Pemme inte längre var min. Detta var 2007. Jag "fick tillbaka" honom för cirka ett halvår sedan. Inte en enda gång under tiden där emellan slutade jag älska eller sakna honom. USCH vad jag saknade honom när jag tänker efter. Vissa gånger var det till och med fysiskt jobbigt. Ibland tar man till överflödiga kraftord/meningar för att försöka förklara en känsla men jag menar det verkligen när jag säger att jag aldrig har saknat någon under så lång tid som jag saknade Emil, så ni kan tänka er min glädje när han kom tillbaka till mig :) Och min värme när han återigen sa "Jag älskar dig Petra".


Det här kanske låter hemskt mot alla andra som står mig nära men det är faktiskt sant när jag säger att jag aldrig är lyckligare än när jag, Emil och Jon är samlade. Jag har till och med fått höra att man ser den sanningen i mina ögon. 

Den här är till dig Pemme