Christoffer
Vet du att jag blev gravid inatt?
"Du är utvald sa han"
Och imorse när jag gjorde ett gravtest visade det sig att jag är på tjocken.
Det enda kravet barnaskaparen har är att barnet måste få hans efternamn, så vad tror du om Chris Norris?
(Du får självfallet äran att bli gudfar, därav Chris ... om du inte förstod det)
Jag vill ju så gärna
Pratade med Stefan nyss. Saknar honom så himla mycket!! Jag vill åka upp till honom och hans underbara Östersund. Tänkte att jag kanske kunde åka nu i helgen men åtta timmar på en buss efter tre timmar på ett tåg till det fascinabla priset av 1107 kronor är inte jättelockande.
Så jag har ändrat datum och jag hoppas hoppas hoppas att Natah vill och kan följa med den 7e mars.
Natah - kan du?
Det är jämn vecka och allt... och billigare.
Saknar er där uppe!
Så jag har ändrat datum och jag hoppas hoppas hoppas att Natah vill och kan följa med den 7e mars.
Natah - kan du?
Det är jämn vecka och allt... och billigare.
Saknar er där uppe!
Christoffer,
SUG RÖV!!!
Till R&R:s och M&P:s trogna supporters
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera men ni får ha tålamod, det slängs in en del inlägg lite då och då =)
Är inne på min tredje vecka här i Karlstad sen julledigheten nu och det har väl inte varit helt smärtfritt. Fast inga större förluster har skett. Ett slags krig har brytit ut med mig och Maria på ena sidan och Robert och Roger på den andra. Tydligen har vi kategoriserats som R&R samt M&P. Det hela började i ett grupparbete som inte riktigt blev som vi tänkt, och slutade alltså i det här - kompisar som kommer fram, säger hej, och tillägger snabbt; "Bara så du vet så står jag på R&R:s sida". Tänk att det kunde vara så kul att studera på universitet, där pakter ingås och där kompisar tvingas välja sida.
Hallå?! Sida? Det här är rena dagisfasoner. Vi är vuxna människor. Vi har alla ett ansvar. Somliga tycker inte att de behöver ta sitt ansvar vilket leder till att åtgärder vidtas vilket leder till att dessa somliga (22 och 36 år) slutar prata med oss. Kan man göra något annat än att skratta åt det?
Till alla er där ute som tycker att ni har med det här att göra eller som på annat sätt blivit indragna i det;
Jag skiter fullständigt i om vissa tycker att det var fel att vi gick och pratade med lärarna. Det var jag och Maria som fick sitta i skolan i åtskilliga timmar utan att veta var andra hälften av gruppen befann sig, det var jag och Maria som i timmar kämpande med, en tydligen "fruktansvärt dåligt skriven", text, det var jag och Maria som tog oss upp på morgnarna. Det var däremot INTE jag och Maria som tog lunch i nästan tre timmar, det var inte jag och Maria som höll på med tusen andra sysslor - som inte hade med arbetet att göra, det var inte jag och Maria som sket i att dyka upp, sket i att höra av oss, sket i att resten av vår grupp fick sitta och rulla tummar i skolan då jag själv var på intervju samt födelsedagskalas och behagade höra av mig om detta klockan två, det vill säga en sisådär 5,5 timmar efter avtalad tid.
Självklart finns det två olika versioner av den här förbannat fjantiga situtionen, och folk får tro och tycka vad de vill - men håll det för er själva. Jg bryr mig inte, kommer aldrig börja göra det, och är inte ett dugg intresserad av om ni står på "R&R:s sida" eller inte.
Slutligen vill jag bara säga att "du är dum i huvudet", "du förtjänar inte att pratas med", "du är ...osv" inte biter på mig längre.
Slutdiskuterat.
Är inne på min tredje vecka här i Karlstad sen julledigheten nu och det har väl inte varit helt smärtfritt. Fast inga större förluster har skett. Ett slags krig har brytit ut med mig och Maria på ena sidan och Robert och Roger på den andra. Tydligen har vi kategoriserats som R&R samt M&P. Det hela började i ett grupparbete som inte riktigt blev som vi tänkt, och slutade alltså i det här - kompisar som kommer fram, säger hej, och tillägger snabbt; "Bara så du vet så står jag på R&R:s sida". Tänk att det kunde vara så kul att studera på universitet, där pakter ingås och där kompisar tvingas välja sida.
Hallå?! Sida? Det här är rena dagisfasoner. Vi är vuxna människor. Vi har alla ett ansvar. Somliga tycker inte att de behöver ta sitt ansvar vilket leder till att åtgärder vidtas vilket leder till att dessa somliga (22 och 36 år) slutar prata med oss. Kan man göra något annat än att skratta åt det?
Till alla er där ute som tycker att ni har med det här att göra eller som på annat sätt blivit indragna i det;
Jag skiter fullständigt i om vissa tycker att det var fel att vi gick och pratade med lärarna. Det var jag och Maria som fick sitta i skolan i åtskilliga timmar utan att veta var andra hälften av gruppen befann sig, det var jag och Maria som i timmar kämpande med, en tydligen "fruktansvärt dåligt skriven", text, det var jag och Maria som tog oss upp på morgnarna. Det var däremot INTE jag och Maria som tog lunch i nästan tre timmar, det var inte jag och Maria som höll på med tusen andra sysslor - som inte hade med arbetet att göra, det var inte jag och Maria som sket i att dyka upp, sket i att höra av oss, sket i att resten av vår grupp fick sitta och rulla tummar i skolan då jag själv var på intervju samt födelsedagskalas och behagade höra av mig om detta klockan två, det vill säga en sisådär 5,5 timmar efter avtalad tid.
Självklart finns det två olika versioner av den här förbannat fjantiga situtionen, och folk får tro och tycka vad de vill - men håll det för er själva. Jg bryr mig inte, kommer aldrig börja göra det, och är inte ett dugg intresserad av om ni står på "R&R:s sida" eller inte.
Slutligen vill jag bara säga att "du är dum i huvudet", "du förtjänar inte att pratas med", "du är ...osv" inte biter på mig längre.
Slutdiskuterat.
Förresten
Fick höra idag av en kompis att hennes kompis dotter har blivit våldtagen av sin styvpappa.
Kukavklippning och all världens skit åt er psykfall!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kukavklippning och all världens skit åt er psykfall!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad göra?
Är bortbjuden på middag ikväll, nu efter jobbet. Till Christoffer. Jättemysigt ska det bli!
Ska försöka tvinga med honom in till stan sen. Övertalningsförmågan kommer att sättas på prov. Ett mycket svårt prov. Christoffer är nog inte den mest spontana typen. Han är ju ingen Petra i alla fall. Men jag ger inte upp! Aldrig ger jag upp.
Fick ett meddelande av Malin inatt där det stod ungefär:
"Petra imorrn åker jag till Sthlm och du går ut med oss efter middagen okej?"
Idag fick jag reda på att hon ska ut med Linnéa. Jag vill också!!!
CHRISTOFFER NU FÖLJER DU MED!!!
Men OM det blir så att jag ska in till stan, då måste jag hitta en Sony Ericsson-laddare! Och det nu. Vem har?
Ska försöka tvinga med honom in till stan sen. Övertalningsförmågan kommer att sättas på prov. Ett mycket svårt prov. Christoffer är nog inte den mest spontana typen. Han är ju ingen Petra i alla fall. Men jag ger inte upp! Aldrig ger jag upp.
Fick ett meddelande av Malin inatt där det stod ungefär:
"Petra imorrn åker jag till Sthlm och du går ut med oss efter middagen okej?"
Idag fick jag reda på att hon ska ut med Linnéa. Jag vill också!!!
CHRISTOFFER NU FÖLJER DU MED!!!
Men OM det blir så att jag ska in till stan, då måste jag hitta en Sony Ericsson-laddare! Och det nu. Vem har?
Återigen - bilcheck-in
Det enda roliga med att sitta här ute i kylan i röd fleasetröja och neongul arbetsjacka och walkie-talkies som skriker ut polska för full hals är at jag faktiskt hinner uppdatera bloggen.
Louise - då ditt ramlande och Linnéas taxi-uppträdande är kvällens höjdpunkter är det självklart att jag måste nämna det
Malin - det kommer jag ju alltid göra knäppis, hur gammal jag än blir ;-p
Åsa - saknar dig också!
Igår fick jag aningen försenad post. Från Åsa! Jag blev så himla glad. Ett kort skrivet med vår jargong och fina ord och framsidan pryds av ett fotografi på oss två. Rörd till tårar är väl kanske att ta i .. fast å andra sidan, nee.. inte när det gäller mig. Rörd till tårar är ett vanligt förekommande uttryck som används för att beskriva mina känslor (jag är en sentimental-mes). Tack Påss!!
Sms från Gson:
"Tjena kexet, är det du eller kockos som har kommit hem till kd?"
Saknar!
Nu har Louise åkt tillbaka till Karlstad, till vår älskade stad och lägenhet. Jag saknar den. Trots att den på sina ställen känns väldigt tom (som vi hade tänkt åtgärda med de IKEA-presentkort vi aldrig fick) är det vår lägenhet och hemma trivs man ju alltid. Det ska bli skönt att komma tillbaka, även om jag känner att jag inte är riktigt klar med Nynäshamn än. Fast det återstår ändå 3 dagar här så jag kanske blir nöjd. Förhoppningsvis.
Mamma på min födelsedag: "Det här är mot våra principer!!" (hon räcker över en presentpåse)
Jag öppnar den och konstaterar att det är en Absolut Raspberry
Jag (aningen konfunderad): Men mamma jag har ju inte önskat mig det ..?
Mamma: Näe...
Haha. Skönt att ge bort något som är mot ens egna principer av ingen anledning alls
Puss mamma! =)
Ikväll ska jag och Natah leka lite med Johan och Mattias. Förhoppningsvis ska vi kolla hyrfilm. Alltid ett rent nöje att se de två (Ohlsson och Johan) välja film. Johan kan inte för något i världen se något läskigt och Ohlsson kräks på drama komedier. Underbart roligt att se dem tjafsa som vilka tjejer som helst i videobutiken medan jag och Natah drar oss undan och låtsas som att vi inte känner dem. Haha, hoppas på favorit i repris ikväll.
Dags att dra sig tillbaka tror jag. Har avverkat min halvtimme här ute i ensamheten nu...
Louise - då ditt ramlande och Linnéas taxi-uppträdande är kvällens höjdpunkter är det självklart att jag måste nämna det
Malin - det kommer jag ju alltid göra knäppis, hur gammal jag än blir ;-p
Åsa - saknar dig också!
Igår fick jag aningen försenad post. Från Åsa! Jag blev så himla glad. Ett kort skrivet med vår jargong och fina ord och framsidan pryds av ett fotografi på oss två. Rörd till tårar är väl kanske att ta i .. fast å andra sidan, nee.. inte när det gäller mig. Rörd till tårar är ett vanligt förekommande uttryck som används för att beskriva mina känslor (jag är en sentimental-mes). Tack Påss!!
Sms från Gson:
"Tjena kexet, är det du eller kockos som har kommit hem till kd?"
Saknar!
Nu har Louise åkt tillbaka till Karlstad, till vår älskade stad och lägenhet. Jag saknar den. Trots att den på sina ställen känns väldigt tom (som vi hade tänkt åtgärda med de IKEA-presentkort vi aldrig fick) är det vår lägenhet och hemma trivs man ju alltid. Det ska bli skönt att komma tillbaka, även om jag känner att jag inte är riktigt klar med Nynäshamn än. Fast det återstår ändå 3 dagar här så jag kanske blir nöjd. Förhoppningsvis.
Mamma på min födelsedag: "Det här är mot våra principer!!" (hon räcker över en presentpåse)
Jag öppnar den och konstaterar att det är en Absolut Raspberry
Jag (aningen konfunderad): Men mamma jag har ju inte önskat mig det ..?
Mamma: Näe...
Haha. Skönt att ge bort något som är mot ens egna principer av ingen anledning alls
Puss mamma! =)
Ikväll ska jag och Natah leka lite med Johan och Mattias. Förhoppningsvis ska vi kolla hyrfilm. Alltid ett rent nöje att se de två (Ohlsson och Johan) välja film. Johan kan inte för något i världen se något läskigt och Ohlsson kräks på drama komedier. Underbart roligt att se dem tjafsa som vilka tjejer som helst i videobutiken medan jag och Natah drar oss undan och låtsas som att vi inte känner dem. Haha, hoppas på favorit i repris ikväll.
Dags att dra sig tillbaka tror jag. Har avverkat min halvtimme här ute i ensamheten nu...
forts föregående
Nu är nyårsafton och födelsedag avklarad.
Nämnde i tidigare inlägg att denna nyårsafton var den enda någonsin jag såg fram emot, och det visade sig bli en underbar kväll tack vare mina tjejer. Jag mötte alltså upp Camilla, Louise och Emma på Centralen och tillsammans åkte vi till Sollentuna där Linnéa stod och väntade. Vi gick och handlade mat och efter att Linnéa återigen var tvungen att gå in i en fullproppad affär för att köpa den bortglömda saffranspåsen kunde vi äntligen gå hem till henne.
Väl där började vi ganska direkt med matlagningen. Appetizers blev haloumi invirad i bacon - vår nya favorit. Tack Louise och Camilla ;) Efter att ha tryckt i oss de flottiga baconrullarna och druckt ett glas vin gick jag och Linnéa hem till hennes pappa för att hämta ett schlagerspel som vi skulle spela under kvällen.
Väl tillbaka bytte vi om till festblåsorna (nej, inga balklänningar, men mycket svart). Min kära syster hade några dagar rekommenderat ett par strumpbyxor som 'formar' kroppen till det absoluta perfekta. Det tog mig en kvart, och jag skämtar inte, att få på mig dem! Såg väl inte alltför charmig ut under tiden de skulle töjas fastklibbade i knävecken... men sen gick dem upp!
Jag och Emma struttade runt som vilka modeller som helst i våra 190 centimeters långa kroppar men vi kunde snabbt fastslå att vi inte, under några omständigheter som helst, kan gå snyggt i sådana där skor! Så vi lämnar den uppgiften åt klackarnas verkliga ägare Louise och Linnéa.
Till nyårsmeny hade Linnéa skrivit ihop en ytterst originell trerätters middag bestående av
Förrätt - en saftig grekisk sallad utan oliver toppad med härlig äkta fetaost
Huvudrätt - Paella innehållandes Kabanoss, jumboräkor, ärtor, tomat och en stark saffransmak.
Efterrätt - vit chokladmousse på äkta grädde och fin Lindt-choklad toppad med hallon
Till detta serverades vin av alla dess slag.
Efter en mysig middag satte vi oss tillrätta i soffan för ett parti Schlager! Lagen delades in i Västerås vs Stockholm (dock bör nämnas att Västerås till slut gästades av en Skaraborgsbo). Till min stora ära kan tillkännages att Stockholm vann rond 1 och vinnarlåten sjöngs självfallet av mig och Linnéa. Bröderna Herreys "gyllene skor" sprakade ut genom tv-kontrolls-mikrofonerna och ett par avancerade dance moves togs dagen till ära.
Efter ett okänt antal uppdruckna cider och vinflaskor var det dags att bestämma var vi skulle fira in det nya året. Paniken slog oss lite lätt när vi insåg att vi knappt kunde ta oss någonstans men som en skänk från ovan anlände en taxi och innan vi visste ordet av (och efter att Louise rammat bilen) var vi på väg ut till Hässelby.
Inga vidare kommentarer kan göras om festen vi kom till. Jag kan däremot säga att det var tur att vi var där tillsammans och på så vis fick jag även räkna in det nya året med de som betyder mest för mig.
En knapp tusenlapp senare var vi tillbaka i Sollentunavillan och där har jag ingen riktig koll på vad som hände och när det hände. Tidsuppfattningen är inte den bästa efter en halv flaska champagne av okänt märke samt det som tidigare under kvällen druckits. Kul hade jag i alla fall, och jag kan bara återigen konstatera att jag älskar mina härliga tjejer. Så tack för en underbar nyårsafton!
Igår fyllde jag år. Det firades med presenter, en himla massa telefonsamtal och sms, god middag med mormor och morfar och jättemycket glass. Kvällen avslutades med den vanliga Natah-träffen och även där fick jag mottaga en present. Tack Natahlie! ;-)
21 år. Det är inte så himla lite det.
Nämnde i tidigare inlägg att denna nyårsafton var den enda någonsin jag såg fram emot, och det visade sig bli en underbar kväll tack vare mina tjejer. Jag mötte alltså upp Camilla, Louise och Emma på Centralen och tillsammans åkte vi till Sollentuna där Linnéa stod och väntade. Vi gick och handlade mat och efter att Linnéa återigen var tvungen att gå in i en fullproppad affär för att köpa den bortglömda saffranspåsen kunde vi äntligen gå hem till henne.
Väl där började vi ganska direkt med matlagningen. Appetizers blev haloumi invirad i bacon - vår nya favorit. Tack Louise och Camilla ;) Efter att ha tryckt i oss de flottiga baconrullarna och druckt ett glas vin gick jag och Linnéa hem till hennes pappa för att hämta ett schlagerspel som vi skulle spela under kvällen.
Väl tillbaka bytte vi om till festblåsorna (nej, inga balklänningar, men mycket svart). Min kära syster hade några dagar rekommenderat ett par strumpbyxor som 'formar' kroppen till det absoluta perfekta. Det tog mig en kvart, och jag skämtar inte, att få på mig dem! Såg väl inte alltför charmig ut under tiden de skulle töjas fastklibbade i knävecken... men sen gick dem upp!
Jag och Emma struttade runt som vilka modeller som helst i våra 190 centimeters långa kroppar men vi kunde snabbt fastslå att vi inte, under några omständigheter som helst, kan gå snyggt i sådana där skor! Så vi lämnar den uppgiften åt klackarnas verkliga ägare Louise och Linnéa.
Till nyårsmeny hade Linnéa skrivit ihop en ytterst originell trerätters middag bestående av
Förrätt - en saftig grekisk sallad utan oliver toppad med härlig äkta fetaost
Huvudrätt - Paella innehållandes Kabanoss, jumboräkor, ärtor, tomat och en stark saffransmak.
Efterrätt - vit chokladmousse på äkta grädde och fin Lindt-choklad toppad med hallon
Till detta serverades vin av alla dess slag.
Efter en mysig middag satte vi oss tillrätta i soffan för ett parti Schlager! Lagen delades in i Västerås vs Stockholm (dock bör nämnas att Västerås till slut gästades av en Skaraborgsbo). Till min stora ära kan tillkännages att Stockholm vann rond 1 och vinnarlåten sjöngs självfallet av mig och Linnéa. Bröderna Herreys "gyllene skor" sprakade ut genom tv-kontrolls-mikrofonerna och ett par avancerade dance moves togs dagen till ära.
Efter ett okänt antal uppdruckna cider och vinflaskor var det dags att bestämma var vi skulle fira in det nya året. Paniken slog oss lite lätt när vi insåg att vi knappt kunde ta oss någonstans men som en skänk från ovan anlände en taxi och innan vi visste ordet av (och efter att Louise rammat bilen) var vi på väg ut till Hässelby.
Inga vidare kommentarer kan göras om festen vi kom till. Jag kan däremot säga att det var tur att vi var där tillsammans och på så vis fick jag även räkna in det nya året med de som betyder mest för mig.
En knapp tusenlapp senare var vi tillbaka i Sollentunavillan och där har jag ingen riktig koll på vad som hände och när det hände. Tidsuppfattningen är inte den bästa efter en halv flaska champagne av okänt märke samt det som tidigare under kvällen druckits. Kul hade jag i alla fall, och jag kan bara återigen konstatera att jag älskar mina härliga tjejer. Så tack för en underbar nyårsafton!
Igår fyllde jag år. Det firades med presenter, en himla massa telefonsamtal och sms, god middag med mormor och morfar och jättemycket glass. Kvällen avslutades med den vanliga Natah-träffen och även där fick jag mottaga en present. Tack Natahlie! ;-)
21 år. Det är inte så himla lite det.
