petrad

Om någon frågar mig hur mitt liv ser ut svarar jag ganska automatiskt; Lyckligt
Om någon skulle fråga mig hur mitt liv ser ut idag, vet jag inte vad jag ska svara

Jag är en stark person och detta inte bara enligt mig själv. Men ibland orkar jag bara inte. Ännu värre är det när jag inte vet anledningen till det som tär så mycket. Jag har en del förslag till varför mitt liv ser ut som det gör, men jag kan inte göra något åt det, alltså måste jag istället lära mig att leva med det. Eller låta det gå. 

Jag är aldrig nöjd. 
Är det meningen att vi människor ska vara det? Nej, jag tror inte det, för om vi skulle nöja oss med att vara nöjda skulle utvecklingen stå still. Detta går även att applicera på mig; skulle jag nöja mig med att vara nöjd skulle ingenting ändras. Dessutom är jag ganska säker på att jag vid ett senare tillfälle skulle ångra detta.   

De flesta människor berör mig, på många olika sätt. Jag är en person som är öppen för andra människor, för det sociala, för att tycka om andra. Det är sällan, om inte aldrig, jag i förväg bestämmer mig för att inte gilla någon (Det kanske låter som något ni kan besvara med: Det gör väl ingen? Men jo, en del gör det!) Somliga av dessa människor jag träffar kommer att betyda mer för mig än jag någonsin räknat med, och somliga lär jag älska. Frid och fröjd, vad härligt, jag kan älska. MEN NEJ! Det är inte alltid en dans på rosor att tycka om någon, att älska någon, att behöva någon. 
Självklart är det inte min mening att se ned på kärleken, jag menar, jag är kärlekens predikare. Jag menar bara att jag är så skrämd av att något så fint och underbart och härligt och varmt, kan förvandlas till något så hemskt. Ett ord, en mening, en handling - och allt är som bortblåst.
Borde inte kärleken vara starkare än så?
 
Jag behöver prata.
Jag behöver känna.
Mest av allt behöver jag det som är okomplicerat. För en gångs skull behöver jag lätthet, med djup.

Vad vore jag utan kärleken?

Jag sitter just nu och skriver på min sjuttiotredje hemtenta för den här terminen. Det känns så i alla fall. Dock är denna tenta av ämnet 'intressant' och det underlättar skrivandet. Tentan går ut på att jag, utifrån en fallbeskrivning och med hjälp av kurslitteraturens centrala begrepp och teorier, ska analysera en organisationsförändring ur ett emotionsperspektiv :)
Det kanske inte låter så kul, men det är faktiskt det!


Konversation mellan mig och Patrik igår
Patrik: Jag har köpt en present till dig
Jag: Va? Har du? :) Vad för något?
Patrik: Det kan jag ju inte säga
(tystnad)
Patrik säger, ytterst entusiastisk: Vill du att jag ska skicka en bild på presenten?
 

Det är sjukt att cancern är så pass utspridd som den är. Det sägs att var tredje person drabbas vilket är totalt skrämmande!!! 

Inom loppet av två veckor har jag fått reda på två personer som drabbats! En av dem är min bästa väns farmor som har åkt på cancer för inte första, inte andra, utan tredje gången i sitt liv! Och den andra är en undebar liten älskling som endast är 20 år! Jag hatar cancern, och jag hatar att den gör mig så fruktansvärt rädd!
 
Till er två - kämpa på! Låt inte något så idiotiskt som cancer hindra er från att leva!

Mina tankar finns hos er. 

- Made of honour. En film med Patrick Dempsey. Den mest amerikanska smörjan jag sett. Usch

- Mitt potatiskok igår. Man ska koka potatis med lock på låg värme. Jag kokade utan lock på sexan. Helt plötsligt luktade det bränt och potatisen satt fast i kastrullbottnen. Vattnet var borta.

- Mitt lädervantsinköp. Stolt och nöjd med mitt inköp av ett par läderhandskar skulle jag berätta om detta för Linnéa. 
Jag: Linnéa, jag har köpt ett par läderhandskar idag, 100% läder och de är...
Linnéa: Jaha. Tycker du om att gå omkring med djurskinn på dig eller?!
Jag: Neee... just det.

Jag hade helt glömt bort, eller tänkte inte på, att läder faktiskt kommer från oskyldiga djur. Nu funderar jag på att lämna tillbaka dem.

Skit.

Jag råkade sova lite längre än tänkt =/ Nu måste jag börja läsa the Time Bind av Hochschild, tydligen en skönlitterär bok men jag vet inte om den är så skoj att läsa. Det återstår att se! 

Ikväll kommer jag och Camilla att skutta runt i den stora gympasalen i 9:an-huset för att bränna några kalorier. Core-passet var fullt, som vanligt, så vi får helt enkelt nöja oss med Puls Styrka. 

Min kära syster är en ytterst drivkraftig kvinna, inte minst när det gäller att styla mig i photoshop :) 
Denna bild fick jag skickad till mig igår 

Jag läser inte horoskop i vanliga fall, men detta tycker jag tyder på en vetenskaplig grund;

Stenbocken (22/12-20/1)
Du är konservativ och rädd för att ta risker. Du är kort sagt en feg fjolla. Ingen stenbock har någonsin betytt något. Du borde ta livet av dig.

Läsa, luncha, gruppa, fika, möte, träna, maila. 
Min dag.
Bra så länge. 

TILLS jag upptäckte kuvertet från Riksbyggen. 3600 spänn!!!! För "dåligt målad fondvägg". Vilket jäkla skit! Det här ska överklagas (det har redan påbörjats).


-Just nu saknar jag Patrik mer än någonsin-



 

Mina kakor blev jättegoda! :) Man ska även ha i åtanke att det var år sedan jag slet med en smet eller deg sist. Jag bjöd hit Malin och Camilla (och Louise som aldrig dök upp) på fika. De (Camilla) sa att mina kakor var jättegoda! :)

Kaka 1: "Fin chokladkaka" aka "Patrik-kaka" med mörk blockchoklad och pecannötter
Kaka 2: Kokoskaka med lime och hackade chokladbitar

En mysig kväll trots att mina ben av någon konstig anledning gör ont.


[Ena kakan döptes som sagt till Patrik-kaka, och för er (Camilla och Malin bland annat) som inte ser vad det vita föreställer kan jag berätta att det är två hjärtan!]

Underbara dag!

Idag har jag lyckats överträffa mig själv vad gäller läsning av kurslitteratur. En hel timme plus 5 minuter sträckläste jag kapitel 4 i Eva Olssons emotionsbok! Yeey!

Malin och jag gick sedan ut på en långpromenad. En timme och 45 minuter, bort till Välsviken och förbi Konsum på hemvägen. Där inhandlades ingredienser till mina två kakor som strax ska börja bakas samt chilifrukter till kvällens Chili con Carne. Mums!

Jag har en väldigt behaglig "feel good"-känsla inom mig :)

Nu har jag precis kommit hem från vad man skulle kunna kalla en reunion. Jag och Louise har i tre timmar pratat och druckit ett glas vin hemma hos henne. Det var hur mysigt som helst. Jag kan ibland känna att jag saknar dem, mina vänner, trots att jag har dem runt omkring mig mest hela tiden. Konstigt det där, men jag antar att det är ungefär detsamma som när man känner sig ensam trots att man är i ett rum fullt av vänner (inget jag brukar känna men jag vet att man kan det).

Catti har en jobbarkompis som även jobbar på ett försäkringsbolag. Hon hade en gång en kund som bröt på finska. Denns kund skulle bokstavera sitt registreringsnummer och börjar (tänk finlandssvenska):
P som i Pelle, S som i söttbulle...
HAHAHA!!! :)

Nu ska jag ringa Patrik för att säga god natt.

Jag och mina älskade kusiner, igen :)

Igår återförenades familjen Gohs, det vill säga min släkt på mammas sida. Jag kan inte nog påpeka hur mycket min släkt betyder för mig, hur roligt vi har varje gång vi ses och hur mycket vi tycker om varandra!

Samlingsplatsen för gårdagens firande av både mamma, mormor och morfar var Cedergrenska Tornet där en maffig buffé intogs. "Förrättsbordet" var nog allas favorit där allt från Caesarsallader och ägghalvor till pastarätter och skagenröror fanns. Vi åt så att vi storknade, vilket i och för sig är vanligt förekommande under våra träffar. Kärleken är vad som för oss samman men maten kommer inte långt därefter på listan.
Extra roligt var att vi ALLA kunde ses; jag från Karlstad, Mille från Malmö, Nicklas från sitt jobb, Johan från sin kurs ... alla var där!

Ögonen tårades (såklart) då mormor reste sig upp för att tacka oss för att vi kom och samtidigt poängtera att vi, familjen - hennes döttrar med män och barn, är det viktigaste hon och morfar har. Hon bad oss att hålla kvar vid det, vid våra släktträffar och de starka band vi tillsammans knutit. Jag satt i Cattis knä och tittade på alla som satt tysta runt det stora bordet i 'dessertsalen'. Sen tog jag Cattis hand och fällde en tår. Catti muttrade något i stil med "meh Petra... suck..fjant" Jag vet inte om hon sa det sistnämnda men jag vet att hon tänkte det. Å andra sidan är hon vid det här laget van. Mamma, pappa och jag är familjens 'crybabies'. Catti är den hårda.

I vilket fall vill jag återigen säga, till min kära släkt, att ni är bäst!!!

ABTK stör för övrigt för "Angelöws Boll- och Tennis Klubb"


Vid närmare eftertanke finns det inget som heter Angelöw i Sverige vad jag kan komma på. Så orten hette nog inte så utan något annat. Boll- och tennisklubb är dock rätt. Däremot! ..om man googlar på ABTK, har det INTE något med en klubb att göra. Alla sökträffar visar att ABTK står för Anläggning och BetongTeknik Konsult AB. Där fick ni något att bita i, Target Games!

Detta bord var till försäljning på Blocket.
Hur kan man se att det var till försäljning av en man?
Titta på bilden och gissa ;)

Ibland är det helt enkelt så att man inte har tid att skriva här. Då återkommer man när man har det. Tid. Och nu har jag det (nästan i alla fall). 

- Min helg kan kategoriseras i "helt fantastiskt underbart bra". Patrik har varit här och jag blir mer och mer kär i honom för varje gång vi träffas. Undra vad det kommer att resultera i? ;-p 

I lördags hade vi, jag och Patrik, en hel mysdag, bara för oss själva. Kvällen bestod av mat och vin. Antalet rätter var fyra, men vem räknar? Det började i alla fall med en skaldjurssoppa och slutade med chokladsås ;)

- Imorgon åker jag hem. Jag tror att jag ska träffa Patrik på eftermiddagen men sen bär det av till Nynäs eftersom jag ska jobba både onsdag och torsdag. Efter det åker jag tillbaka till Patrik och på söndag träffas hela släkten på Cedergrenska Tornet för firande av mamma, mormor och morfar. Massa mat. Yeey!!!

- Igår ringde Radiotjänst. Jag skickade ett argt mail idag där jag klart och tydligt meddelade att jag inte alls tänker betala 500 kronor i kvartalet. Hoppas de förstår.
 
- Jag har precis kommit hem från ett styrkepass. Under övningen stå-på-alla-fyra-och-skjut-fram-benet-mot-bröstet-så-långt-du-kan knakade det i mitt knä. Det var ingen chock att det var samma knä som Patrik igår bokstavligen slängde in i en betongvägg. Det gör ont.

- Bella har köpt en lägenhet i Hornstull!!!!! Jag vill också köpa en lägenhet i Stockholm.

- För övrigt mår jag bra. Det känns oförskämt lyxigt att faktiskt få träffa Patrik redan imorgon igen, men jag kan ta det :)

Jag tror i och för sig att jag har satt denna dag på en piedestal utan egentlig anledning men det har ändå känts så bra inuti mig idag.

Imorse gick jag till frisören vid universitetet och klippte mig vilket kändes otroligt bra då jag inte klippt mig sen i april (!)  
Dagen bestod sedan av lite plugg. Vid tretiden åkte jag och Åsa ned på stan eftersom jag var tvungen att köpa ett par stövlar plus lite smått och gott. Vi började rundan vid Pressbyrån för ett stilla magen med en korv. Gastronomisk upplevelse må jag säga.
Nu ska jag göra en lista.
Den ska heta "vad jag köpte idag"

Vad jag köpte idag

Svarta stövlar
Ett par sulor till de svarta stövarna eftersom de var aningen för stora 
Två par strumpbyxor
Ett par gråa benvärmare
En mascara
Ett nagellack
Ett par örhängen
Heminredningsprylar från Village, bland annat träboskatäverna L, O, V, E
Två flaskor vin till alkis-Malin
Massa grönsaker och ostar på Hemköp

När jag kom hem lagade jag världens godaste pasta med babyspenat, paprika och gorgonzola. Den avnjöt jag till Idol. Efter programmet satte jag igång med lite pyssel här hemma och nu är det jättemysigt här! Tyvärr tar min kamera inga bra bilder i mysbelysning men jag lägger nog upp någon bild snart ändå :)

Imorgon kommer min älskling!